För nästan precis ett år sedan inrättades den senaste svenska nationalparken, "Nämndöskärgårdens nationalpark", den 31:a i raden. Härligt, ännu ett fint skyddat naturområde att besöka. Den blev nummer 26 i raden av parker jag nu besökt.
Parken är på 25 tusen hektar och består mest av hav (97 procent av ytan). Den ligger nära Stockholm, det är endast 4-5 mil fågelvägen från centrum. Trots den ringa landytan finns ändå hela 1300 öar i parken. De flesta kala kobbar och skär.
Huvudön i parken är Bullerö. Den är störst och ligger i norra delen och har en hyfsat stor hamn. Där finns besökscentrum med ett Naturum inrett i Bruno Liljefors gamla jaktvilla. Övernattningsmöjligheter finns i ett par gamla hus nära hamnen. Det finns en märkt vandringsled runt ön. Den är smal, stenig och delvis lite svårforcerad.
Ön befolkades av några få familjer från början på 1800-talet och ca hundra år framåt. Innan dess var den obebodd och ägdes av Önstanviks gård på Nämndö. De nya öborna byggde den hussamling som nu finns centralt nära hamnen. Den förste som slog sig ner där kom från Åland. Man försörjde sig på fiske, jakt, husdjursskötsel och lite odling. Merparten av landytan utgörs av klippor. Det finns ytterst lite odlingsbar jord däremellan.
Liljefors köpte Bullerö-arkipelagen 1908 och ägde den fram till 1923. Då köptes den av finansmannen Torsten Kreuger. Denne sålde 1967 området till staten med kravet att det skulle bildas reservat.
Bada kan man, dels vid den rätt nya bastun, dels på "Zarahs strand". Det är öns enda sandstrand. Namnet syftar på Zarah Leander som tydligen återkommande var där och hälsade på. Kreuger hade många kändisar i bekantskapskretsen. Zarah gillade enligt sägnen inte att bada på klippor. Kreuger lät då helt sonika skapa en sandstrand med ditkörd sand.
Det är ganska enkelt att ta sig ut till parken. Båt går från Stavsnäs vinterhamn. Dit kommer man med buss från Slussen, vilken tar ungefär en timme. Det är Stavsnäs Båttaxi som trafikerar den s k Bullerölinjen. Under sommaren finns ordinarie turer fredag kväll och lördag - söndag. Under helgerna kan man göra en dagsutflykt dit. Man kan förutom de schemalagda turerna även boka personlig transport.
Själv deltog jag och bonusbarnbarnet L i en specialresa ordnad av företaget Nationalparksresor. Jag har med gott resultat rest med dom en gång tidigare. När jag i våras upptäckte att de planerade en resa till Nämndöskärgården tvekade jag inte om att anmäla oss. En fördel med en specialresa är dels att maten är ordnad, dels att man får kunnig guidning om natur och kultur. Särskilt uppskattade vi den kulturhistoriska presentationen som vi fick del av. En extra krydda var att den kvinnliga guiden har en del av sina rötter på ön.
Båten, som förresten gick på särskild miljödiesel, var utvald för att möjliggöra landstigning på även mindre öar. Vi la till på ett par andra öar än Bullerö. Den första var Muskö, mycket intressant men utanför parken.
Den del av Muskö vi var på var överraskande kraftigt beskogad. Det var en näringsrik blandskog. På marken växte rikligt med orkidéer, främst guckusko och svärdsyssla.
På vägen till Bullerö gjorde vi också en landstigning på Tärnskär i det yttersta havsbandet och i den yttre delen av parken. En fantastisk plats i huvudsak bestående av kala, flacka klippor beväxta med olika lavar.
Fågellivet var rikt, som namnet på ön säger var där gott om tärnor. Främst är det silvertärnor som häckar där, men det lär också finns en liten grupp skräntärnor där. En och annan rödbena syntes bland klipporna. Någon enstaka tordmule flög förbi.
Sammanfattningsvis - nationalparken och särskilt huvudön Bullerö är mycket värda ett besök. Öppen horisont, kala klippor, bad och en spännande kulturhistoria är lockande inslag. Parken är Sveriges första nästintill helt marina nationalpark i Östersjön. Och det är förvånansvärt enkelt att ta sig dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar