Föreningarna Jaktkritikerna och Nordulv har överklagat länsstyrelsen i Hallands beslut om skyddsjakt på den varg som angripit får på några gårdar i inre Halland.
På föreningens FB-konto har det varit diskussion i ämnet. Tråden är lång. En IJ hävdade till stöd för skyddsjakten att ”hela befolkningen på landsbygden i Halland” har skäl att vara för skyddsjakt och orolig för varg. Emot denna retorik tog jag fram lite enkla fakta nedan om landsbygdens befolkning i Halland.
”Landsbygd” är den del av landskapet som inte är ”tätort”. En tätort har minst 200 folkbokförda invånare, där det normalt är som mest 200 m mellan husen. I Hallands län finns knappt 90 tätorter.
IJ sprider själv onödig oro för varg i brist på kunskaper om den halländska landsbygden och dess befolkning. Den halländska landsbygden befolkas av ca 50 tusen människor (14 % av hela befolkningen). Risken eller glädjen att komma i kontakt med nån enstaka varg är extremt liten.
Endast drygt ca 1/10 av dessa 50 tusen människor har koppling till lantbruksföretag, d v s att som mest ca fem tusen personer kan vara berörda.
Av Hallands alla lantbruksföretag har drygt hälften djurhållning. Det rör sig mest om nötkreatur och grisar. Vargen ger sig vanligtvis inte på dessa utan som bekant handlar det oftast om får.
Av Hallands lantbruksföretag har ca 15 % får, det är strax under 400 företag. Till dessa torde koppla ca tusen personer i form av familj och anställda. Det vill säga 1/50-del av Hallands landsbygdsbefolkning.
Dessa är de som främst har skäl att fundera på ett bra skydd av sina får. Det finns effektiva stängsel och även hundar mot varg. Samhället erbjuder via länsstyrelsen bidrag till skydd och också till ersättning för skadade/dödade bruksdjur.
De övriga 49 tusen som bor på landsbygden kan ta det rätt lugnt vad gäller vargen. Inom parentes kan sägas att jag aldrig har mött en varg på Hallands landsbygd. Detta trots att jag spenderar väldigt mycket tid i skog och mark.
Jag är vandringsledare i FB-gruppen "Vandra i Halland" med 21 tusen medlemmar. Varje vecka går jag ensam ett par dagar i veckan på unika turer i skogslandet, detta för att rekognoscera lämpliga lokaler för vandring i grupp. Detta har jag gjort i tio år.
Akvarell av undertecknad, ägs av barnbarnet Olle
Vargen har rätt att leva. Den hör till den naturliga faunan. Läget i Sverige är att populationen är alltför begränsad till Bergslagen. Både vargen och djurhållare där skulle må bra av en mer utspridd och solidarisk fördelning över landet. En sådan bromsas nu tyvärr av den typ av skyddsjakt som nu ska ske på en ung hane som försöker flytta på sig. I många länder i Europa är vargtätheten mycket större än i Sverige, detta utan den hysteri som finns här.
Det är tyvärr i Sverige en otrolig uppståndelse kring vargen, bl a i jägarkretsar. Detta samtidigt som man inte klarar av att hålla ett annat vilt i schack, ett vilt som ger enorma samhällskostnader. Jag tänker på vildsvinen förstås. Där verkar jägarna behöva hjälp av lite mer varg. Vargen gör också stor nytta genom att hålla älgstammen i rimlig täthet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar