Vandring i Valborg i centrala Dalsland

I Valborg gjorde vi fyra dagars vandring i centrala Dalsland, inalles dryga 70 km från Dals Långed till Dals Rostock. Det var mitt första ordentliga besök i landskapet och det överraskade mig. Mer lövskog och öppen kulturmark än jag trott, också mindre kuperat. Vi blev väldigt väl mottagna av vandrarhems- och hotellvärdar. Samtidigt erfor vi att de två omtalade leder vi hade lite kontakt med, Pilgrimsleden och Karl XII:s stig, hade en hel del övrigt att önska. De var bl a väldigt sönderkörda bitvis av skogsbrukets maskiner. Dalsland tycker jag har stor potential att utveckla för vandringsturism om man skulle vilja det, med bättre skötsel av de leder man har och också anläggande av fler leder.   

Vi kom med tåg, via Göteborg och Vänersborg, därifrån buss till Dals Långed. Kanalvillan där, alldeles intill kanalen, var ett utmärkt vandrarhem att bo på.

Pizzerian i byn räddade middagen och även nästa dags matsäckslunch. Stället hade en speciell charm i form av en inredning från urminnes.

Efter den goda pizzan och proviantering hos "Handlar'n" (byns andra affär heter kort och gott "Affär'n") tog vi en tidig kvällsvandring t o r Baldersnäs några km norr om byn. Det är en herrgårds- och parkmiljö skapad för längesen av ägare (Uggla respektive Waern) till Billingsfors järnbruk på andra sidan sjön. Det är nu ett pappersbruk. Parken som sträcker sig norrut på näset till "Världens ände" är beväxt med ädla lövträd och vacker att promenera i. Gården har restaurang och hotell och håller på att iordningställa ett vandrarhem.

Från Dals Långed skulle vi nästa dag ta oss sydostvart via Tisselskog för att ansluta på Pilgrimsleden i nedre änden på den lilla sjön Södra Kvarnetjärnet. Kvällens mål var Håverud. Vi gick efter eget huvud och med karta i hand. Vägvalet visade sig vara en lyckträff. En mindre grusväg mellan stora vägen och järnvägen ledde oss genom ett skogs- och torparlandskap. Jag minns särskilt det vackra torpet Glumserud, med grå omålade väggar. I terrängen runt vittnade gamla rostande jordbruksredskap och björkbeväxta f d åkerplättar om forna tiders odlargärning. Idag befolkas dessa gamla torp mest av sommargäster.

I Tisselskog pekade vägskylten mot kyrkan. När vi först stötte på en gammal frikyrka, uppenbarligen förvandlad till skrotupplag, hann jag tänka "varför skyltar de om denna nere vid vägen". I nästa sekund dök dock den riktiga kyrkan upp, en mycket vacker träkyrka, glädjande att det finns sådana kvar som ännu inte brunnit ner. Bänken innanför kyrkmuren bjöd in till en stunds vila.

Nu bar det sen av längs den mindre grusvägen intill kyrkan i riktning mot Högelund. Efter en stund tog vi av in på en skogsbilväg och stannade strax till vid ett fornminne intill vägen. Det var en stenhög, vi diskuterade ålder och bakgrund. Vi gissade på en kultplats på något som urminnes kan ha varit en ö som stack upp ur det sakta undansjunkande ishavet. Var högsta kustlinjen (HK) går i området, det skulle vi kolla upp vid hemkomsten. Den visade sig ligga på ca 145 m. Exakt på vilken höjd fornminnet ligger har jag i skrivande stund inte lyckats ta reda på, men uppskattningsvis ligger det på ungefär samma nivå som HK. En bit nedanför fornminnet fanns hällar som såg ut att ha spolats rena av vattenvågor.

Där skogsbilvägen tog slut på västra sidan av Stora Kvarnetjärnet och alldeles nära vår anslutning till Pilgrimsleden mötte vi ett virkesavlägg, uppenbarligen fanns någon avverkning i närheten. Innehållet i avlägget var delvis bedrövligt – i  sortimentet "Brännved" fanns en hel del torrakor, vilka borde ha sparats i skogen för den biologiska mångfaldens skull. De stolpar med vägvisare som skulle visa stigen fram till Pilgrimsleden hade någon degraderat till sittpinnar vid eldstaden.

Dessa tråkiga iakttagelser var dock bara en västanfläkt jämfört med vad som komma skulle.

Efter en hastig titt på resterna av skvaltkvarnen nere vid bäcken, kom vi på andra sidan äntligen på Pilgrimsleden som vi sett fram emot att följa under ett par dagar. Men mötet med leden blev en större chock! Orsaken ska bara kort beskrivas här, en utförligare beskrivning finns i blogginlägget innan detta:

http://hans-orjan.blogspot.se/2012/05/pilgrimsleden-forodd-av-skogsbruket.html  

Längs ungefär en km av leden var den helt sönderkörd av de skotare som transporterar ut virke från avverkning till avlägg vid väg. I hjulspåren var det stora vattenhål och marken i övrigt var en enda sörja. Vi hade stora problem att ta oss framåt.

När vi precis lämnat denna sönderkörning och trodde att det var slut på eländet mötte oss något ännu värre, leden var längs nästa km helt utplånad av ett pågående bygge av en skogsbilväg.

Av allt att döma verkar inte ens en kanske nästan tusenårig vandringsled ha varit något att bry sig om för skogsbruket. Himla trist och på tvärs emot Skogsvårdslagens intentioner.

Markytan på vägen var blöt och bar inte, så även här var det mycket svårt att komma fram. Dessutom hade flertalet ledmarkeringar utplånats, så vi var hela tiden osäkra på om vi var på leden eller inte. Detta orsakade att vi gick fel eftersom det inte gick att se var leden tog av. Efter visst omkringirrande i terrängen lyckades vi ta oss ner till en udde i sjön Flat, där vi fick en välbehövlig vila efter den ilska vi känt, och strax därefter kunde vi återfinna leden.

Vid det andra virkesavlägget vi stött på (vid den nyupptagna vägen) fann vi bevis för att kyrkan varit delaktig i förödelsen av denna led med sin religiösa historia.

I högarna såg vi att också flera skogsägare och Södra medverkat. Även här hittade vi många torrakor i brännveden, grova ekar i andra sortiment och s k GROT (grenar och toppar för energiproduktion) som körts fram med de gröna barren kvar, allt detta i strid med natur- och miljövårdskrav.

Mitt i all bedrövelsen med skogsbrukets hemska framfart, gjorde vi dock en glädjande upptäckt: vi fann spår som vi bedömde måste ha varit en varg. Spårstämplarna hade en diameter på ca 15 cm och det fanns inga spår av folk i närheten. Vi blev jätteglada en stund, ingen av oss har sett vare sig vargspår eller varg i det vilda förut.

Efter rasten vid sjön fortsatte vi vår vandring söderut längs leden, nöjda med att ha lämnat de senaste två kilometrarnas elände bakom oss. Leden slingrade sig framåt i skogslandet, mellan små bergknallar och många fina sjöar. Här och var kunde dock underhållet av spänger och märkning varit bättre.

Vi passerade de stora kvartsitbrotten vid Ulerud och Livarebo. Det senare hade i stort sett utplånat en hel "knatt" vad vi kunde bedöma. Vi fann en makalöst fin fikaplats i eftermiddagssolen på klipporna på västsidan av näset mellan Svalsjön och Livarebosjön. Hade det varit varmare i vattnet hade det passat bra med ett bad.

Innan avtaget från leden för att nå Håverud, hade vi föresatt oss att ta oss upp på Skalåsknatten. Det hann vi med och den var väl värd ett besök. Knatten är inte särskilt hög, men tack vare en omgivning som är en ganska flat högplatå är utsikten fantastisk. Man kan se Vänern, Kinnekulle och på närmare håll Sörknatten där filmen Ronja Rövardotter spelades in. En knatt är tydligen en bergtopp som överst täcks av ett lager kvartsit som skyddat mot erosionen.

Ner till Håverud tog vi den lilla vägen förbi gården Skalåsen. Den var väldigt fin att gå: gräsbeväxt, svagt utför och bra utsikt. I Håverud bodde vi på hotellet, fint beläget vid sjön. Man hade haft vänligheten att låta oss bo där, trots att hotellet egentligen inte var öppet. En bra veranda finns på sjösidan, den är fin att sitta på i solnedgången.

Målet för nästa dags vandring var Dals Rostock. Den ursprungliga planen hade varit att fortsätta Pilgrimsleden söderut till Mellerud och därifrån ta en buss till målet. Men dels hade inte det negativa minnet om skogsskövlingen släppt, dels hade vi fått smak på att gå fritt efter eget huvud, så därför lade vi upp en helt annan rutt.

Dock började vi med en närmare titt på Håverud. Akvedukten var förstås ett måste. Vi gick t o m på den för att ta en snabbtitt på naturreservatet med ramslök på berget på andra sidan. I byn var det Hantverkardag och vi besökte en keramikutställning med fina fåglar i form av bl a bruksföremål som karaffer för dressing eller vin. Konstnären var Sanna Nilsson från Lödöse.

Färden söderut inleddes med att vi följde stranden. Strax stötte vi på en fiskodling. Av en av de anställda fick vi veta att man årligen producerar ca 500 ton laxöring, vilken exporteras till Finland. Via Åsensbruk sökte vi oss söderut på en liten väg som gick parallellt med sjön Åklång. Vägen omgavs av en fin mycket lövskog med en prunkande vårflora. Skogen på höger hand var delvis reservat.

 

Så småningom kom vi vid Källhult ut till "Vackra Byars väg" som sträcker sig från Dals Långed och söderut ner mot Rostock. Från byn och söderut blev det lite väl mycket asfalt att gå på, men det fanns en hel del fina byar, gårdar och hus att se på längs vägen. Tyvärr fanns det också exempel på raka motsatsen, vanskötta fallfärdiga ruckel som inte speglade vägens namn. Uppe i skyn angrep en duvhök flera gånger tre ormvråkar som cirklade runt.

Vi korsade stora vägen från Mellerud och var nu inne på Kroppefjäll. På små vägar och stigar sökte vi oss genom skogen ner till Mörtsjön och en väntande middag och logi vid hotell Kroppefjäll. Hotellet nyttjar byggnader som tidigare varit ett sanatorium. På övre våningen i huvudbyggnaden finns ett litet museum med bilder från den tidigare epoken. Det var nu Valborgsmässoafton, fullt med folk i restaurangen och man serverade en fantastiskt god tre-rätters middag.

Första Maj ägnade vi åt utflykter i omgivningarna. Under förmiddagen besökte vi reservatet Svarvaretorpet på östra sidan av Skiffersjön, knappa två km från hotellet. Där finns landets i särklass bästa lokal för den ovanliga ormbunken uddbräken. Den växer rikligt i en ravin med mycket högvuxen grov granskog. Nyckeln till att uddbräken trivs speciellt bra där är tydligen en kombination av en kalkrik lerskiffer och hög och jämn fuktighet.

På eftermiddagen prövade vi leden från hotellet till utsikten Bore kulle ca 3 km åt sydväst. Delvis följer den Karl XII:s stig, en gammal anrik led.

Tyvärr fanns även här likt på Pilgrimsleden bitvis rätt mycket körskador från skogstraktorer.

Leden var ganska dåligt utmärkt så ibland var det svårt att veta om man var på rätt väg. Till det bidrog också en helt undermålig karta med många fel och brister ”Friluftsguiden Kroppefjäll”. Som pricken över i var informationsskylten framme vid kullen helt oläslig.

Kullen och dess utsikt visade sig bedårande när vi väl hittade fram. Man såg med kikare över ett stort område, bl a kunde man se hela 45 vindkraftverk. Förr räknade man kyrktorn.

Platsen var bättre värd än den dåliga kartan, märkningen, och informationsskylten, och den delvis sönderkörda stigen. Här finns det mycket att förbättra för kommunen och markägare om man vill ha vandrare på denna led. Nu bjöd man in med armbågen kändes det som.

Efter ännu en god middag på hotellet och en skön natts sömn var det sen dags för hemfärd med tåg från Mellerud.

Sammantaget hade fina fem dagar i Dalsland, med mycket blandade intryck, såväl positiva som negativa. Dalsland, där jag knappt varit tidigare, visade sig vara ett överraskande varierat landskap som lockar till fler besök. Det var mycket mer lövskog och öppna landskap än jag föreställt mig. Kulturmarkerna med sina många fina gårdar var ett mervärde.

Som beskrivits ovan finns dock mycket att ta tag i för kommuner och markägare om man vill vårda och utveckla vandringsturismen i området. Vad jag förstår finns det en mycket stor potential att ta vara på om man vill. Man skulle kunna komplettera Pilgrimsleden med anslutningsleder från/till orter med buss/tåg och med några rundleder. Fina stråk som är möjliga att utnyttja är t ex

·        vägen Dals Långed – Tisselskog – Pilgrimsleden som vi gick

·        Dals Långed - Dals Rostock parallellt med Vackra Byars Väg, där finns det redan flera embryon till stigar att utnyttja

·        länk mellan Pilgrimsleden via Håverud till Vackra Byars Väg

·        Dals Långed - Håverud via Buterud, det lär redan finnas en led Buterud – Håverud enligt vad vi läste

Nedan utan inbördes rangordning en tio-i-topp lista på det vi fann som det mest positiva och måsten att uppleva för vandringsbesök i området:

1.     Skalåsknatten

2.     Den grästäckta lilla vägen i kanten på hygget från Pilgrimsleden ner mot gården Skalåsen

3.     Glumserud gamla gård

4.     Vägen från Håverud ner mot änden på Åklång

5.     Maten på Kroppefjäll hotell

6.     Ädellövlandsskapet på Baldersnäs

7.     Kontrasten pizzerian i Dals Långed mot restaurangen på Baldersnäs, båda med sin speciella charm

8.     Håverud med akvedukten och slussmiljön. Fin keramikkonst med fågelmotiv av Sanna Nilsson

9.     Många välskötta gamla dalsländska enkel- och parhus

10. Ravinen med uddbräken på Svarvaretorpet vid Skiffertjärnen på Kroppefjäll

Artlista fåglar:

Bofink, blåmes, duvhök, gransångare, grågås, gräsand, grönfink, gulsparv, häger, kanadagås, koltrast, korp, lärkfalk, lövsångare, ormvråk, ringduva, rödhake, sparvhök, spillkråka, storlom, storskarv, storskrake, strandskata, svarthätta, svartvit flugsnappare och taltrast

Vi letade inte aktivt efter fåglar, men hade kikare med och tittade på dem som dök upp. En och annan identifierade vi också på ljudet. Allmänt tyckte vi att det fortfarande var ganska lugnt på fågelfronten så här i början på maj.

 

Pilgrimsleden förödd av skogsbruket

Pilgrimsleden genom Dalsland är en mycket gammal och kulturhistoriskt värdefull klenod. Den är också av stor betydelse för turismen, t ex är den stort uppslagen i årets broschyr ”Dalsland – vilt och vackert”.

I sin centrala del är nu leden tyvärr totalt förödd av skogsbruket längs en sträcka av ett par km. Förövarna är ett antal skogsägare inklusive kyrkan, Skogsägareföreningen Södra, en grävmaskinsfirma och möjligen också Skogsstyrelsen, om den försummat att göra uppenbara förelägganden. Längs ett par km av direkt söder om Södra Kvarnetjärnet har förövarna gjort en hemsk virkesutkörning, och också förberett kommande avverkningar i form av en alldeles nybyggd skogsbilväg.

Virkesutkörningen har förvandlat leden från stig till sörja och djupa, vattenfyllda hjulspår. Vägbygget har uppenbarligen skett direkt där leden gått och utplånat densamma. De orange ledmarkeringarna är bitvis helt försvunna och man vet nu inte vart leden tar vägen.

Skogsbruket hade längs den förstörda leden också visat andra prov på stora brister i miljö- och naturvårdshänsyn: grova torrakor och gamla kraftiga ekar hade fällts och låg nu i virkeshögarna vid avlägget. Både torrakor och gamla ekar är mycket värdefulla för den biologiska mångfalden.

Ristäkt för energiändamål som skett hade inte låtit barren torka och falla av i högar ute på hygget. De gröna barren var kvar på de grenar och toppar som låg i avlägget vid skogsbilvägen. Därmed orsakar åtgärden försurning och utarmning av markens näringsförråd.

Ett förföriskt reportage om Pilgrimsleden i turistbroschyren hade lockat oss till platsen. Detta reportage har p g a skogsbrukets hemska framfart nu förvandlats till falsk marknadsföring. För att inte göra fler vandrare grymt besvikna och ledsna i sommar måste akuta åtgärder sättas in. Framkomligheten måste åtgärdas genom att fylla upp hjulspåren och avleda vattnet från de uppdämningar de orsakat och också genom att ordentligt märka upp leden i det aktuella området. I södra och norra änden borde information sättas upp om problemen, med en ursäkt till vandrarna från skogsbruket. En offentlig ursäkt i lokala och regionala media borde också vara på sin plats om inte detta redan skett. Sist men inte minst bör de skyldiga till denna grova förödelse av natur- och kulturvärden letas upp och ställas inför rätta.

Vi fortsatte leden ner mot Håverud. Längs den sträckningen var leden i ganska bra skick och bitvis mycket vacker. Men tyvärr etsade sig minnet fast av skogsbrukets förstörelse och vi lämnade besvikna leden i höjd med Skalåsen. Vi kommer inte att gå leden igen eller rekommendera den till någon annan förrän vi säkert vet att leden återställs i det förstörda partiet.

Info-möte Söderhamns kommun 2012-04-12 om talloljan

Mina egna personliga minnesanteckningar:

Ca 150 personer deltog, presentationer hölls av Lars Stål, teknisk chef och saneringsledare på kommunen, Herman Claesson, miljöinspektör på kommunen, och Karl Butler, personalchef på Arizona Chemicals och företagets talesperson i ärendet.

Alla presentationer från kvällen ska tydligen läggs ut i morgon (13 april) på kommunens hemsida

Jag missade tyvärr Lars Ståls inledande presentation, jag kom en kvart för sent, men ett referat finns 14 april på kommunens hemsida, han pratade tydligen i huvudsak om saneringsarbetets fortskridande. Ca 20 km stränder är förorenade och ett knappt 70-tal personer är i arbete.

Det sista Lars sa var att den som har problem med sin brygga, sin tomt eller sitt båthus ska ringa 0270-76650

Frågestund efter Lars Stål

NN: Varför tar inte kommunen in professionella saneringsfirmor?

LS: vi gör det delvis, har anlitat bl a Östhammars skadeservice

NN: Klart sanerat för fågellivet? I så fall är det dags för bryggorna, många beroende av dem för transport

Karl Butler, Arizona

Samarbete med kommunen

Dagligt samtal med kommunens ekonomer, fungerar bra

Arizona har betalt ett par fakturor från kommunen

Ersättning/försäkringsprocess

Vill ha brev till Arizona chemicals, som bekräftar mottagande -> Till advokat i Sthlm, anställt extra person Mikael Berglund, på Fröberg & Lundholm Advokatbyrå

Sanering av kommunen -> Besiktning av kommunen -> Besiktning av tredje part -> Då vet vi vilken skada som skett och ersättning kan diskuteras/fastställas

Havs/mark – miljötester

Marksaneringsprogram Långrör – kontrollera och följa upp, beskriva sanering

Marint miljökontrollprogram

Möte med tillsynsmyndigheten 2 april

Analyser gjorda av SWECO av fem brunnar, inga VOC (volatile organic carbon, spår av talloljan) hittat

Invallning

Alla cisterner i företaget ses över, plus policy för nybyggnation

Båda cisternerna står tomma sen slutet januari

Tillfälliga invallningar gjorda i området

Konsultfirman WSP anlitade för att ge underlag sekundärt skydd, tar fram tre olika förslag

Möten med två andra företag i området som har cisterner

Route Cause Analysis

Mål – ta reda på vad exakt som hänt

Varför – för att förhindra det som hänt att upprepas

Arbetslaget – ett konsultföretag Sverige, ett från USA, sju ingenjörer från Arizona gloal, tre ingenjörer från Sandarne

Resultat – väntas i maj

Varför så lång tid? Man går tillbaka ända till ståltillverkningen, cisterntillverkningen etc

Processäkerhet

KB skröt ovidkomamnde över hur bra man var på arbetarskydd (individsäkerhet)

Men man behöver bli bättre på processäkerhet – under året ska man nyanställa 12 personer

Ersättningsanspråk skickas till:

Arizona Chemicals

Mässvägen 15

Box 66

Sandarne

e-post: kontakt.sandarne@AZChem.com

Frågor till Karl Butler:

Jag frågade om skador på livskvalitet (nyttjar stranden, skådar fågel) – hur ser Karl Butler på det?

”Intangibles” (immateriella värden), finns försäkringsexpertis på det, säger han det. Jag nämnde att hyra alternativ stuga.

En annan person frågade lika och undrade hur snabbt man kan få besked om att man vill hyra en alternativ stuga – bör kunna gå rätt fort få fram en bedömning av advokat i Sthlm enligt KB

Herman Claesson – Bygg o Miljö-förvaltningen

Oberoende av övriga kommunen, tillsyn av saneringsarbetet

Miljöbalken bestämmer vem som har tillsynen av olika saker – kommunen har tillsyn för yttre miljön och saneringen

Hade det varit vid själva anläggningen, hade det varit Lsty

Stöd i arbetet – Oljejouren, HaV, Lsty, Ljusnan Voxnan vattenvårdsförbund, egen specialkompetens

Vad Bygg & Miljö jobbat/jobbar med:

Är med på alla stabsmöten (de som Lars Stål har)

Besök vid Arizona och KUS

Flera tillsynsobjekt: Långrörshamnen, hantering av uppsamlad olja, hantering av utrustning, saneringsarbetet i skärgården

Ingrid Hofstadius Oljejouren har nyss varit på besök och haft saneringsutbildning i fält med saneringsledarna

Gjort/Fortsättning:

·        Föreläggande om akuta åtgärder i Långrör

·        Beslut om saneringsplaner för Långrör o skärgården

·        Föreläggande om framtagande av miljökontrollprogram

·        Åtalsanmälan

I miljökontrollarbetet ingår:

·        Kontroll av påverkan på naturen

·        Inventering av oljans utredning

·        Kartläggning av dricksvattenbrunnar och viss provtagning (5 brunnar)

Frågor till Herman Claesson:

NN: Barken som sprids – vad händer med den sen? Ska den ligga kvar?

Svar: ska bort så småningom

Jag frågade om kommunen som tillsynsmyndighet, vad den har för åsikt om takt och kvalitet i saneringsarbetet?

Svar: Imponerad av arbetet så här långt

NN: Påverkan på klapperstensfält saneringsarbetet, det är sönderkört nu. Även stigen sönderkörd. Vad tänker kommunen göra?

Svar: Ofrånkomligt med påverkan, viss återställning behöver göras. Revet ska det inte köras på

NN: Hur vet jag när bryggan är färdig?

Svar: Ska inte finnas klickar med olja kvar. Kolla med Lars Stål och hans kompanjoner

Frågestund efter kaffet:

NN: Klick på bryggan – vad göra?

LS: På mer bark, suga upp, sen ta bort, det som sen återstår innebär en kanske positiv inoljning av  bryggan

NN: Inte använda bryggan? Kan kommunen hjälpa till köra ut saker? Har frågat för flera veckor sen men inte fått svar

Charlotta, kommunen: Hamnat mellan stolarna på kommunen

Jag: Vad göra med revet? Det är en populär sträckfågellokal för skådare, dessutom häckar där en del både vanlig och ovanlig fågel. Vårfåglarna anländer nu.

LS: Vi är där nu och sanerar. Men funderar på barktäckning. Väl medvetna om problematiken. Folk representerar inte avspärrning. Fanns skylt där förut (men borta nu, min anm.)

NN: Hur länge ska vi dras med oljan?

HC: Ingen kan säga säkert. I sommar troligen olja både här och där.

NN: Kommunen varit ute och inventerat. Har man noterat fastighetsbeteckning? Borde finnas protokoll. Man vill kunna veta vad som gjorts på sin tomt.  

LS: Finns omfattande fotodokumentation för hela området från före vintern. På karta, GPS. Nog inte noterat på fastighetsnivå. Vi är inte klara hos någon fastighetsägare.

NN: Hur kunde det läcka så mycket utan att ni märkte det? Fanns ingen nivåmätare?

KB: Mätt nivå bara vid olika aktiviteter, som t ex tömning

NN: Hur mycket personal siktar ni på att engagera?

LS: Lätt få tag på folk. 300 personer finns på lista. Intervjuer med 40 personer nästa vecka. Öka sen till ca 150 personer i arbete.

NN: Kan oljan självantända?

KB: Nej

NN: Hur tålmodig ska man vara? När få i båten (sommar – höst – vinter – nästa år)? Nånstans tappar man tålamodet

HC: Mänskligt med olika långa tålamod. Ring och anmäl.

NN: Hur sanerar man en hund?

LS: Vet ej. Tvål och vatten på folk. Diskmedel.

NN: Sanera själv? Oljan blir snart lättflytande i värmen. Nu kan man ta upp fasta klumpar.

LS: Ingen ska sanera själv. Finns några grundregler som måste följas om hur hantera oljan efter upptagning.

NN: Frusterad över KBs svar om ”försäkringsbolaget” hela tiden, företaget kryper bakom ryggen på det. AZC tar inte sitt ansvar, borde väl betala direkt. Sen får man väl i andra hand lösa det med sitt försäkringsbolag.

KB: Vanligt inom industrin att man har försäkringar som skyddar bolaget. Många svåra överväganden. Vill försöka lösa ersättningsanspråk genom dialog. Sen får det bli rättliga åtgärder av personer som ej är nöjda

NN: Ekonomiska begränsningar i saneringsarbetet? Stenar – hur gör man med dem, varför inte ta bort?

LS: Man kommer att lägga bark. På vissa ställen har vi tagit bort ett helt ytskikt, vilket inte är önskvärt.

NN: Känns som ni är bundis med Oljejouren. Borde vara en helt opartisk granskning.

KB: Oljejouren är väldigt opartiskt. Oljejouren är främsta experten i Sverige. Konsultföretaget SWECO är också med i Oljejouren.

NN: Försäkringsbolaget If uppmanat oss att göra polisanmälan. Fick därigenom kontakt med polisens miljöutredare. Om många anmäler kan vi ev få ett målsägarbiträde. Så anmäl både till polis och försäkringsbolag.

HC: Var och ens rätt att polisanmäla. Åklagaren granskar de ”subjektiv attributen”, om det fanns uppsåt eller olycka (jag ifrågasätter Hermans uppfattning här; vad jag förstått innebär Miljöbalken ett obetingat ansvar, d v s oavsett orsak)

NN: (tidigare AZC anställd) – söker AZC slingra sig undan genom att hävda konstruktionsfel?

KB: vill ej kommentera, inte sett rapporten. Den kommer först att skrivas på engelska, översätts sen.

NN: Förra mötet fanns en fråga om kommunen kunde föra medborgarnas talan. Nekande svar i brev senare. Kunde det inte sammanställas ett standardformulär som AZC kunde hålla med?

KB: Ska kolla upp

NN: Vem har rätt att upprätta saneringsplan? Kan man göra det själv?

HC: Förbjudet att göra sanering utan att anmäla till kommunen hur det ska gå till. En egen saneringsplan, ev upprättad av konsult, måste godkännas av kommunen.

KB: Vi betalar en sanering som är gjord av konsult, om planen är godkänd av kommunen.

HC: Får dock ej krocka med kommunens saneringsplan

Jag nämnde att jag har begärt få ut minnesanteckningarna från styrgruppen men ej fått det – varför?

LS: Arbetsmaterial, blir offentligt när saneringen är klar

NN: Tänker kommunen att begära skadestånd för skador på kommunens mark?

LS: Frågan kommer att komma upp

NN: Har du Karl Butler mandat från ägarna att säga att företaget ska betala saneringen

KB: Ja

NN: Störde mig på att Herman verkade negativ till egna initiativ om sanering, borde det inte vara i kommunens intresse?

HC: Inte min mening att verka negativ

LS: Min önskan är att kommunen får göra det, men det står var och en fritt

NN: Vad är en saneringsplan?

HC: Kräver mycket av innehållet, men anlitar man ett saneringsföretag borde det gå att få en bra plan

Talloljan tyvärr kvar efter vintern!

                                                   Skathamn

Påskens besök på Skatön var det första efter att vintern släppt sitt grepp. Det var med både oro och förhoppningar som vi gick den sista biten fram mot stugan och sen ner till stranden. Skulle talloljan finnas kvar? Eller skulle snön, isen och saneringsarbetet ha avlägsnat det mesta? Saneringsarbetet hade inletts igen för ett par veckor sedan, detta efter uppehåll i ca tre månader.

Tyvärr visade det sig att det är väldigt mycket olja kvar, överlag på stränderna sannolikt det mesta av det som redan från början hamnade där. Just kring bryggan tyckte jag mig dock se att oljemängden minskat påtagligt, sannolikt beroende på de riktade saneringsinsatserna, vilka de stora vita plastlådorna på bryggorna och den utrullade väven längs stranden bar vittnesbörd om.

På bottnen strax utanför stranden låg stora sjok av stelnad och nu vit olja, som såg ut som om den skulle gå att bryta upp relativt enkelt. Hoppas att saneringspersonalen inser det och tar upp den innan vattentemperaturen ökar och oljan börjar lösas upp. På blocken i strandkanten kunde man också se att vårsolen börjat smälta den olja som fastnat där. Oljan såg ut att börja rinna neråt och kanske tyvärr hamna nere i skravlet, utom räckhåll för saneringsinsatser.

                                           Smältande olja på stenblock

En promenad längs stranden ut förbi Fredinsviken och Skathamn och sen ut mot revet bekräftade bilden – det är tyvärr väldigt mycket olja kvar överallt. Förhoppningen att den korta vintern skulle ha gjort under kunde tyvärr inte besannas. Det verkade dessutom vara så att is och vågor flyttat runt en del olja, så att den nu kunde hittas även på platser där den inte fanns före vintern. Bl a fann vi nu en del kletig olja på den fina strandängen strax före revet.

                                      Nerkletat block vid revet

Väl ute vid revet blev vi riktigt ledsna. Denna, en av skärgårdens bästa och mest besökta sträckfågellokaler, var avspärrad av plastband. Vi kunde på lite håll och i kikare konstatera att oljan nu inte bara fanns i strandkanten utan att den under vintern i form att små kletiga bollar spritts även längre upp på land. Av grannar som varit ut där före avspärrningen hade vi hört att det i stort sett inte gick att ta sig fram på revet någonstans utan att riskera att trampa i olja. Mycket sorgligt detta för alla fåglar som brukar hålla till där och för alla fågelskådare och andra som tycker om att gå ut till revet. Inom parentes vore det bra med en informationsskylt vid avspärrningen. Det lär ha funnits en, men i påsk var den borta.

Apropå strandängar kunde vi glädjande konstatera att våra tidigare påstötningar om att strandängarna också var förorenade och behövde saneras, vilket kommunen inte var medveten om inledningsvis, nu hade lett till åtgärder. På annandagen såg vi en kvartett vitklädda saneringsarbetare i aktion på strandängarna mitt på Skatöns sydsida – på håll såg de ut som kinesiska bönder som långsamt rörde sig framåt över ett risfält.

Ute på fjärden hade sjöfåglarna börjat anlända - knipor, skrakar, ejdrar och gäss syntes alltmer frekvent. Vi undrade hur saneringsarbetet skulle hantera det faktum att både sjöfåglar och andra fåglar nu inleder sina häckningsaktiviteter i strandkanten.  Uppenbart är att man inte hinner få bort mer än en liten del av oljan. Tänker man i massor sprida bark längs stränderna för att hindra fåglarna att kleta ner sig? Bara på Skatön handlar det om ett par km stränder som är nersmetade. Totalt i skärgården handlar det tydligen om ett par mil stränder. Och tänker man sen avbryta saneringsarbetet temporärt under häckningen, i alla fall på de mest värdefulla och känsliga lokalerna?

Kommunens informationsmöte 12 april

Igår kväll (12 april) hade kommunen kallat till informationsmöte om talloljan, det andra i ordningen och ett värdefullt initiativ. Ett par hundra personer deltog i mötet. Föredragningar gjordes av Lars Stål (saneringsledare) och Herman Claesson (miljöinspektör och representant för kommunen som tillsynsmyndighet i ärendet) på kommunen och Karl Butler från Arizona Chemicals.

Mina bestående intryck och minnen från mötet:

·        Ett par mil stränder i skärgården är förorenade

·        En handfull brunnar i området som provtagits i området har inte uppvisat tecken på förorening från talloljan

·        Saneringsarbetet är kraftigt underbemannat i förhållande till behoven – flaskhalsen är enligt kommunen tillgång på arbetsledning och logistik

·        Ingen verkar ha en välgrundad uppfattning hur länge vi får dras med talloljeeländet, de flesta verkar tro att det kommer att ta flera år

·        Det står varje fastighetsägare fritt att anlita en konsultfirma för att göra en saneringsplan för den egna fastigheten – denna plan måste dock godkännas av kommunen innan saneringen inleds – Karl Butler lovade att även sådan privat sanering ska betalas av Arizona – men, kommunen verkade inte så intresserad av privata initiativ, jag tror man tycker det blir för plottrigt med många aktörer

·        Jag ifrågasätter det lämpliga i att kommunen, i en liten kommun som denna där alla känner alla, är både utförare av saneringsarbetet och tillsynsmyndighet. Min känsla är att alla bara stryker varandra medhårs och uttalar hur imponerade man är av kollegornas åtgärder. Jag tycker att länsstyrelsen borde engagera sig mer i tillsynen av saneringen. Bl a av det skälet att Länstsyrelsen inrättat Skatöns naturreservat

·        Kommunen vill inte lämna ut anteckningar/protokoll från möten i ledningen för saneringsarbetet – på i mitt tycke grumliga grunder har man förklarat dem för arbetsmaterial och därmed inte heller diariefört dem. Jag tror att kommunen skulle tjäna på total öppenhet här. Vad finns att dölja, undrar man.

·        Förorenaren, d v s Arizona, verkar göra en hel del för att inte olyckan ska upprepas, bl a har man tömt även sin andra cistern vid Långrör, man gör med hjälp av två konsultfirmor utredningar av hur olyckan kunde ske och man har beställt förslag på hur området kan vallas in.

·        Alla berörda bör brevledes skicka in ersättningsanspråk till Arizona. Företaget verkar mest tänka på skada på egendom och det tänker då avvakta med reaktion på anspråken till dess att saneringsarbetet är slutfört. Och det kan ta mycket lång tid uppenbarligen.

·        Dock är det redan nu uppenbart att mångas livskvalitet redan har skadats och kommer att skadas under tiden fram till dess att saneringen är slutförd. Det gäller t ex att man inte kan nyttja stranden och båten, eller att man inte kan njuta av besök ute på revet. På en direkt fråga till Karl Butler hur han ser på sådana ersättningsanspråk, svarade han lite svepande att företagets försäkringsbolag är vana vid den typen av anspråk. Jag tolkar det som en öppning och uppmanar alla som känner att deras livskvalitet försämrats att skicka in anspråk på ersättning för detta.

·        Under diskussionen på mötet och i pausen framgick det att alla enskilda som är berörda av utsläppet bör göra en polisanmälan. Dessa läggs till den anmälan som kommunen gjort mot företaget för miljöbrott, vilket nu utreds av miljöpolis i Sundsvall. Privata polisanmälningar kan, om de är många, leda till att dessa anmälare får ett av staten bekostat s k målsägarbiträde. Så alla ni som tycker att ni lidit skada, ta och gör en anmälan till polisen i Söderhamn. Det räcker tydligen med ett telefonsamtal, möjligen fungerar det också med e-post.