fredag 26 februari 2021

Mina tre tomtlistor


Småspov (Frej Nohrstedt)

76 - 72 - 76

Den här sifferserien skulle t ex kunna vara platssiffror för det nuvarande herrlandslaget på skidor. Bättre är dom tyvärr inte. Nej, nu var jag nog lite orättvis. Sifferserien är istället antalet fågelarter som jag totalt observerat enligt mitt livs hittillsvarande tre tomtlistor. 

Jag fick nåt infall att kolla på de tre listorna. Bara snabbt för att se hur många arter jag noterat. Då blev jag riktigt nyfiken, detta när jag såg att antalet var nästan detsamma, trots att det rör sig om tre väsensskilda biotoper i olika delar av landet. När jag tänkte högt om eventuell orsak till att antalet var så lika, föreslog kärestan mest på skämt antar jag: "det är väl så många arter du kan". En kul provokation som fungerade. Nu var jag bara tvungen att titta in och se vad som gömde sig bakom siffrorna.  

En positiv aspekt på att bli gammal är att åldern ger perspektiv. Här perspektiv på fågelskådande hemmavid. Ända sen jag var liten har jag haft ett visst fågelintresse. Det har tilltagit med åren, men jag har inte blivit nån superskådare. Jag kollar fåglar under andra ärenden, men oftast bara passivt i den meningen att jag observerar och noterar dom som dyker upp, t ex på tomten. Det är rätt sällan som jag aktivt söker efter fåglar. 


Eriksberg, Uppsalas västra utkant (E)

Fenomenet "tomtlista" dök upp hos mig först 2002. Jag minns inte det specifika skälet. Men då flyttade jag och kärestan in i en lägenhet på femte våningen i området Eriksberg i västra Uppsala. Här noterade vi fåglar 2002-2015, d v s 13 år. Vi hade en magnifik utsikt mot nordväst. Där finns Ekebydalen med en av Ekeby Bruks gamla lertagsdammar. Den är en utmärkt liten fågelbiotop med öppet vatten och vassbårder. Till vänster rätt nära balkongen fanns dessutom ett skogsbryn med stora barr- och lövträd. Denna tomtlista var således snarast en lägenhetslista.



Eriksberg (Lena Gustafsson)


Skatön, Söderhamns skärgård (S)

Vi ville efter en tid utveckla vårt naturnära leverne, bland annat paddla kajak, och köpte därför en sommarstuga på Skatön i Söderhamns skärgård. Där  bodde vi 2006-2018, d v s 12 år. Fåglar noterade vi t o m 2015, sen var vi inte mycket där på grund av flytt av vårt huvudboende från Uppsala till Halland. Tomten var 800 kvadratmeter stor, låg nära vattnet med exponering mot syd i en näringsfattig tallskog. Vi var ofta där, t ex alla stora helger, många helger däremellan och några veckor på sommaren. 



Skatön

Glommen, Hallandskusten (G)

Efter pensioneringen och 40 år i Uppsala ville vi pröva nåt annat. Kärestan växte upp i Varberg och höll sen kontakten med Halland via föräldrar och fritidshus. Vi hade varit mycket längs kusten och tyckte mycket om Morups Tånge. Ofta när vi besökte Tången sa vi "Vi kanske skulle bo i Glommen". Glommen är ett levande fiskteläge med idag några få båtar. Tusentalet personer bor här. När vi var i Halland sommaren 2015 fanns ett par hus till salu och vi slog till på det ena. Det ligger cirka 200 meter från havet, i tre riktningar faktiskt. Tomten är 1000 kvadratmeter och omges av en två meter hög oxelhägg. Huset har två våningar och en balkong. Från den har man med tubkikare viss möjlighet att se fåglar på havet.

    

Glommen

I Glommen har vi bara haft tomtlista 5-6 år, d v s ungefär hälften så lång tid som på de två andra platserna. Innebär det kanske att vi med ytterligare tid kommer att se många fler fåglar? Jag är tveksam. Erfarenheten är nämligen att antalet nya obsar per år beskriver en mättnadskurva. I Eriksberg började det mattas av efter cirka tre-fyra år. Efter fem år uppnåddes ungefär 90 procent av det antal som sen kom att noteras totalt. 


Antal kumulerade nya arter över tid, lägenhetslista Eriksberg Uppsala


Dock kan tilläggas att en superskådande vän i kommunen söder härom utlovade att min tomtlista momentant skulle bli 50 procent längre om jag bjöd hem honom och sambon på fika. Det låter lovande. Får bli när coviden är bekämpad. Hoppas inte flyttfåglarna dragit då. 


Vilka arter såg jag?

Längst ner i dokumentet finns alla arter som jag noterade (såg eller hörde). De är uppdelade på några olika kategorier, om de fanns på en (40 %), två (37 %) eller tre (23 %) av platserna. Totalt blev det 124 arter. Det är ungefär halva antalet arter som jag sett i Sverige. Om man har förmånen att kunna bo intill lite spännande natur så kan man således notera mycket fåglar. Ingen av arterna jag noterade på de tre tomtlistorna var "livs-kryss", d v s att jag hade stött på dom tidigare. Detta har väl att göra främst med att jag började med tomtlistor först när jag var drygt 50 år. Skådat fågel passivt hade jag gjort åtminstone under 30 år dessförinnan och då sett eller hört en hel del.  


Särskilt roliga minnen

Eriksberg - Ett morgontidigt "sekundkryss": Som vanligt vaknade jag tidigt. Som av en ingivelse tittade jag direkt i tuben ner mot lertagsdammen. Och där simmade en bläsand. Detta var första och sista gången jag såg en sån där. Bara ett par minuter senare var den borta. Så ett "fåtöljkryss" av rang: Jag var hemma och sjuk, satt i fåtöljen och pratade  med brorsan på telefon. Då flög en stor havsörn in från vänster och med riktning in mot stan. Telefonen kastade jag till förmån för kikaren. Brorsan undrade förstås vad som hänt. Det var den första och enda havsörnen på min lägenhetslista. Kärestans främsta minne var en flock lågflygande sångsvanar - vår högt belägna lägenhet gjorde det möjligt att se dom från ryggsidan.  

Skatön - Det främsta minnet här gäller också havsörn. Jag stod inne och diskade när jag fick höra att mycket kraftigt "jamande" ljud utan- och ovanför huset. Det var mitt i sommaren och mitt på dagen. Jag rusade förstås ut och fann två havsörnar som ljudligt lekte med varandra, som en brottningsmatch i luften. De höll på i flera minuter innan de drog vidare. Kärestan lyfter som minne fram de flockar av storspovshonor som ljudligt och punktligt började flyga söderut i midsommartid redan. Väldigt karakteristiskt, samtidigt lite sorgligt med den tidiga avfärden söderut.

Glommen - Tomtkryss på havssula är häftigt. Det är en fantastiskt vacker fågel, särskilt i flykten lågt över vågorna. Några få gånger hade jag sett såna, bl a från Glommens hamn. Vid ett sånt tillfälle slog det mig att jag borde kunna se dom i tuben från vår balkong. Det visade sig riktigt och jag såg flera redan vid första försöket. En ovanlig och med ögonen svårupptäckt art som plötsligt dök upp var göktyta. Nu råkade den tyvärr, skrämd av en inbiten skådare från trakten, flyga rätt in i en fönsterruta och svimmade av. Jag kunde då titta närmare på den. Tack och lov kvicknade den snart till och försvann. Kärestans främsta intryck från fågellivet på tomten är de svärmar av strandskator som drar fram i omgivningarna. Bland annat sitter de ofta på taken och överröstar gråtrutarna. 



Sidensvans


Nedan samtliga arter efter "vanlighet" på de tre tomtlistorna:


49 arter (40 %) fanns endast på en av platserna, nämligen:

Eriksberg endast (19 arter)

bläsand domherre duvhök entita fiskgjuse fjällvråk gräshoppssångare gröngöling kricka nötkråka nötskrika rörhöna sidensvans silltrut sothöna stenknäck svarthätta tamduva tofsmes

Skatön endast (18 arter)

alfågel drillsnäppa enkelbeckasin grå flugsnappare gråspett kanadagås x grågås lärkfalk morkulla skogsduva silvertärna skäggdopping spillkråka stenfalk stjärtmes svärta talltita tofsvipa trädkrypare

Glommen endast (12 arter)

gråtrut gravand grönbena göktyta havssula kentsk tärna kärrsångare pilgrimsfalk skogssnäppa sillgrissla större korsnäbb turkduva

På två av platserna (45 arter, 37 %)

E = Eriksberg, G = Glommen, S = Skatön

bergfink (EG) björktrast (ES) dubbeltrast (ES) ejder (SG) fasan (EG) gluttsnäppa (SG) gräsand (EG) gransångare (SG) gråsiska (EG) gråsparv (EG) gulsparv (EG) gärdsmyg (SG) gök (SG) havstrut (SG) havsörn (ES) hussvala (SG) kattuggla (SG) kaja (EG) knölsvan (SG) korp (ES) kråka (EG) mindre korsnäbb (EG) nötväcka (ES) ormvråk (ES) pilfink (EG) råka (EG) rödbena (SG) rödvingetrast (ES) sånglärka (EG) sångsvan (EG) skata (EG) småskrake(SG) småspov (SG) sparvhök (EG) stenskvätta (SG) storskrake (ES) strandskata (SG) svarthakedopping (ES) svartmes (ES) törnsångare (EG) tornseglare (EG) vigg (ES) trana (SG) vitkindad gås (SG) ärtsångare (EG)

På alla tre platserna (28 arter, 23 %)

blåmes bofink fiskmås fisktärna grågås grönfink grönsiska häger kanadagås knipa koltrast kungsfågel ladusvala lövsångare ringduva rödhake rödstjärt sädesärla skrattmås stare steglits större hackspett storskarv storspov svartvit flugsnappare talgoxe taltrast trädgårdssångare



Rödstjärt



tisdag 19 januari 2021

Mina akvareller 2020



Skådare junior 




Nösslinge kyrka




Streckgummor i rött och hatt




Längtar Kreta




Fiske i Björkasjön




Ägget är hårt




Begrundan




Brunt på vitt




Lever stilla




Vila vid skåp




Skuggorna är ännu långa


måndag 11 januari 2021

Debatt i Hallands Nyheter med LRF om skogsutredningen och naturvård

  


Inlägg av skogsansvarig LRF Halland

Mathilha Clausén Wingårdh inledde 18 december med ett debattinlägg på Hallands Nyheters opinionssida "Ordet är fritt". I mitt tycke vantolkade hon Skogsutredningen och passade på att vädra LRF:s mantra att naturvården hotar skogsägarnas äganderätt.



Nedan länk till inlägget. Eventuellt funkar den inte p g a nån betalvägg:

https://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2528/article/1266972/4/3/render/?token=84d61363b477a9954200de261a40cdb6&vl_platform=ios&vl_app_id=se.hallandsnyhetervarberg.ereader&vl_app_version=6.1.8


Min replik

Redan tre dagar därefter skickade jag in en replik, förankrad i styrelsen för Naturskyddsföreningen i Falkenberg, där jag numer är ledamot. På grund av julledigheter på Hallands Nyheters debattredaktion blev repliken publicerad först idag 11 januari. Fullt läsbar originaltext längst ner här.



Nedan länk till repliken. Eventuellt funkar den inte p g a nån betalvägg:

https://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2552/article/1277345/4/3/render/?token=244ffef3da0667d259a43c739d0683ca&vl_platform=ios&vl_app_id=se.hallandsnyhetervarberg.ereader&vl_app_version=6.1.8


Min text i original nedan, sannolikt lättare att läsa:

Detta är en replik på Mathilda Clausén Wingårdhs inlägg “Vågar jag öka upp naturvärdena i min egen skog?” (HN 18/12). 

Med avstamp i den nyligen presenterade Skogsutredningen vädrar hon sin oro för att arbete med naturvård skulle kunna ge “för stor” biologisk mångfald så att äganderätten kommer i fara. Hon verkar tänka sig att staten “beslagtar” nåt värdefullt objekt och bildar reservat. 

Det är obegripligt att hennes inlägg kommer nu och refererar till Skogsutredningen. Det är som om hon inte har läst den. Där finns ett tungt förslag att skyddet av skog med höga naturvärden ska ske på skogsägarens initiativ. Ett eventuellt formellt skydd ska i huvudsak vara en frivillig överenskommelse mellan skogsägaren och staten.  

I utredningen sågas Skogsstyrelsens arbete med att inventera nyckelbiotoper (NB). Det sägs sakna legalitet. NB har haft en avgörande roll inom certifieringssystemet. Detta på så sätt att avverkning inte fått ske av sådana. Vad som ska komma istället är oklart. Utredningen skriver svävande om “naturmiljöbeskrivningar”, men de ska inte ha nån given beslutstyngd. Man föreslår att registret över NB ska avvecklas. Det verkar inte genomtänkt, det är att tappa bort skogens pärlor.  

Skogsägaren har enligt utredningen att själv se till att det finns underlag för att säkra naturvården. Rimligen genom uppdrag till ackrediterade firmor. Det vore bra. Inventeringen av NB som skett har inneburit att skattebetalarna stått för kostnaderna. 

Utredningen utmynnar nog i en eller flera propositioner. Än kan vi inte veta vilka förändringar som kommer att ske vad gäller naturvårdsarbetet. Men den tydliga strömningen är att mycket mer ansvar läggs på skogsägaren enligt devisen “frihet under ansvar”. Kommer denna att klaras? Det finns skäl till oro. Det halländska skogsbruket är inte särskilt attraktivt med granmörker, körskador och oframkomliga hyggen.   

Man kan fråga sig vilka institutionella incitament som finns för skogsägarna att satsa på naturvård. Förutom svävande formuleringar i Miljöbalken och Skogsvårdslagen återstår endast certifieringen. Ska man vara med där måste man avsätta en viss andel av arealen för naturvård. Den som väljer att inte vara certifierad har ingen morot. Det känns alls inte bra. 

Hans-Örjan Nohrstedt

Styrelsen Naturskyddsföreningen Falkenberg








torsdag 31 december 2020

En dagstur runt myrmarkerna vid Kullhult - Skårebo



Området ligger tre mil öster om Falkenberg. Närmaste by är Gräsås. Från Falkenberg tycker jag det är enklast att åka väg 150 mot Torup. Vid Mosilt (Moshult) tar man av söderut mot Gräsås. En kilometer söder om Gräsås går en liten väg mot Kullhult till vänster. Där ställer man strax bilen på höger sida av vägen i närheten av en elcentral. 




Där börjar vandringen. Den sker i huvudsak på en högplatå, men de två första kilometerna går uppför, på slutet blir det istället nedför. Höjdprofil i slutet av dokumentet. I uppförsbacken kan man komma ihåg att ibland titta bakåt, det är fin utsikt. Underlaget är i huvudsak grusväg genom vandringen som helhet. 




När man når gården Långhult är slitet med uppförsbacken över. En hög sten med nån religiös text står på höger sida. Gården har sett bättre dagar. 




Vägen planar ut och snart når man gården Kullhult. Därefter lämnar man det öppna landskapet och kommer in i skogslandet. Turen når sin nordligaste punkt vid den smala passagen mellan Södra och Norra Långasjön. Fint är att stanna för en rast här. 




Sen bär det söderut via Skårebo, Havsered, Höghult, Övre Höghult och Håshult. Mycket skog i olika åldrar, men med ett ökat inslag av öppen mark och sen med nedförslut ett par kilometer före målet.




Den stora myrmarken har man gått runt men knappast sett nåt av. En gammal byggnad vittnar om att torvtäkt skett. Naturreservatet har man inte heller sett mycket av, bara några stolpar som markerar gränsen. Reservatet bildades 2012 för att skydda ett skogsområde som brann 2008.  



 

Sträckan är 17 km. Man får räkna med att turen tar 5-6 timmar inklusive ett par raster. 

Kärestan har som ofta trackat även denna vandring på Wikiloc:

https://sv.wikiloc.com/spar-vandra/skogsbygden-mellan-moshult-och-oskarstrom-forest-landscape-between-moshult-and-oskarstrom-48535983

Där finns ytterligare detaljer om vandringen. 




onsdag 30 december 2020

På Via Regia: Vessige - Hjuleberg tur och retur


Det här en vandringstur med historia, vackra vyer och skönt underlag. Dessutom ganska lång, 17 kilometer. Ungefär halva sträckan följer den Hallandsleden. Man startar lämpligen vid Vessige kyrka. Där finns en parkering. Det finns också buss från Falkenberg. 


Svart - vår rutt, rött - Hallandsleden



Från kyrkan rundar man närmaste röda lada och ger sig sen iväg på den grusväg som går söderut och strax korsar bron över Lillån, biflöde till Ätran. På andra sidan ån går vägen uppför. Väl uppe passerar man en gård och då öppnar sig landskapet med Ätrans vackra dalgång på höger hand. 


De närmaste kilometerna går man inte bara på Hallandsleden utan även på fornvägen Via Regia som användes under tidig medeltid. Den var en huvudväg i det danska riket, från Köpenhamn och uppåt Norge. Genom Halland löpte den en bit in i landet och bland annat genom orter som Getinge, Asige, Årstad, Vessige, Askome, Köinge, Svartrå och Rolfstorp. 



Ur Vägverket rapport "Kungsvägen genom Halland", s 39


Efter att ha lämnat de öppna markerna går man genom skogsmark en bit. Några små vita informationsskyltar sitter uppe, de handlar bland annat om Via Regia, torpgrunder och ett "barnrikehus". Strax når man byn Sörby. Sista biten dit kan man antingen följa Hallandsleden eller så gå genom skogen rakt söderut och sen ta av skarpt österut mot Sörby. 




Vi gjorde det senare för att gå mindre på den asfalterade vägen. I Sörby svänger leden av mot nordost och vindskyddet i kanten på naturreservatet Skattagård, på norra sidan berget Lundaskalle. Vid vindskyddet finns toalett och ved. 






Man fortsätter sen en bit österut längs Hallandsleden. Därefter viker man av sydostvart mot berget Kanebjär med godset/slottet Hjuleberg i södra änden. Det finns en mindre grusväg runt berget så att man kan komma tillbaka upp mot Hallandsleden och reservatet Skattagård. Från Kanabjär är det stundtals fin utsikt över landskapet omkring. 




Man ser ofta också en del rovfåglar, ibland kungs- och havsörn. På några ställen kan man se imponerande exemplar av främmande trädslag som planterats. Slottet är byggt i mörk sten och omges av enorma häckar med rhododendron. Det förfärdigades under 1870-talet. Vänligen respektera att inte gå i närheten av tomtmarken runt slottet. Tillfarterna är skyltade "privat väg". 



Douglasgran på Hjuleberg

Hemvägen är enkel, bara att gå samma väg som ut. Från Sörby kan man den närmaste kilometern välja att gå vägen längs Hallandsleden eller att ta slingan lite västerut. Man kan förslagsvis ta ena vägen ut och den andra hem. Om man tar kortaste vägen passerar man så kallade skålgropar. 



.

Kärestan har dessutom trackat rutten på Wikiloc, där finns en del ytterligare detaljer

https://www.wikiloc.com/hiking-trails/vessige-kyrka-sorby-hjuleberg-vessige-kyrka-62793818 


Litteratur

Haverling, Stellan. 1996. Kungsvägen genom Halland. Utgiven av Vägverket Region Väst, Göteborg. 168 sidor. ISBN 91-88250-25-3. 

Danielsson, Sara. 2020. Vandra Hallandsleden. Calazo Förlag AB, Stockholm. 213 sidor. ISBN 978-91-88779-45-8




 


söndag 27 december 2020

På vandringsturer med Tiraholm som utgångspunkt



I coronans år 2020 får man jobba på att inte bli galen. Ett inslag är ett idogt vandrande. Jag och kärestan har målet att "snitta milen", d v s att vandra en mil om dagen i genomsnitt under en längre period. Det har i alla fall inte jag klarat, men ändå dryga sex kilometer. Jag är nöjd med det. 

Plötsligt nån dag sa hon: "Du har ju inte sovit borta sen coronan började i mars." Det hade hon helt rätt i och det lät för jävligt. Visserligen hade hon då glömt att vi varit några dagar i lånestugan i Svartrå, men det räknades knappast inte. Själv har hon rört sig som vanligt, har nämligen redan haft covid-19. 

Så vi bestämde oss att göra nåt försök att komma bort tillsammans. Det skulle vara till ett ställe som är corona-säkert, bra att vandra vid och inte så långt bort. Hittills har det blivit två sådana utflykter med övernattning i närområdet. 

Den första gick till Simlångsdalen ett par mil utanför Halmstad, ett välkänt område. Vi bodde på det anrika hotellet och vandrade i omgivningarna. Förbi Danska Fall ankomstdagen och Gröna stigen vid Simlångsgården avresedagen.


Den andra utflykten, i december, gick till Tiraholm vid sjön Bolmen. Det ligger bara nio mil från Glommen där vi bor vid kusten utanför Falkenberg. Precis på andra sidan gränsen till Småland, men i Hallands län. Jag minns inte hur jag fann stället. Googlade sannolikt planlöst och tyckte det såg mycket lovande ut. Efter ett tag kom jag på att en granne varit där och strött lovord. 




Tiraholm är en jordbruks- och skogsfastighet som också haft och har ett omfattande fiske på agendan. Bolmen är en fiskrik sjö med många arter. Gösen verkar vara den viktigaste kommersiellt. Gården har nu sen flera år breddat sin verksamhet till att vara en del av "besöksnäringen". Man har gårdsbutik, restaurang och café. Och sen två år ett nybyggt hotell med trettio-talet rum. Hotellet kan ordna konferenser. Anläggningen drivs miljövänligt. Värme produceras med egen skogsflis. Hela 14 ladduttag finns för elbilar. Restaurangen serverar inget kött, däremot fisk från Bolmen. Rummet vi hade var mycket bra. 

Bolmen är spännande tycker jag. Det är lite svårt att på grund av öar och vikar uppfatta det, men sjön är rejält stor, faktiskt på tionde plats i hela Sverige. I Götaland är den nummer två efter Vättern. I sjön finns en stor ö Bolmsö, med linfärja på västra sidan och bro på östra. Vi hann inte dit denna gång, men gärna i framtiden. Det finns tydligen ett pensionat och kanotuthyrning där. 




Bolmen hörde jag talas om för längesen, jag har alltid varit intresserad av vatten. Det var via det s k Bolmen-projektet där man skulle ta vatten genom en tunnel till flera kommuner i Skåne, som började få ont om vatten. Bygget startade på 1975 och tog dryga tiotalet år. Tunneln är åtta mil lång och världens femte längsta. Tvärsnittsarean är 9 kvadratmeter. Vattnet rinner med självfall, höjdskillnaden är 90 meter mellan ändpunkterna. 


Gula stigen Tiraholm 4 (8) km

Den första dagen gjorde vi två turer. Den första, "Gula stigen", startade direkt utanför hotellet och gick över betesmarken mot nordväst och skogen där bortom. 




Vi fortsatte en bit längre bort än den markerade stigen. Vi gick över den lite större vägen och sen vidare längs grusvägen ända bort till sjön Stora Slätten. På slutet där är vägen som en stämgaffel, vi tog den högra. Komna till sjön gick vi genom skogen längs stranden till den andra vägstumpen, vilken vi gick hemåt. På tillbakavägen gick vi Gula stigens slinga ner till stranden av Bolmen. Där var fina klippor och vacker utsikt över sjön. Gula stigen är knappt 4 kilometer, men vi gick åtta med vår förlängning till sjön Stora Slätten.


Gula spåret Femsjö 5 km

Den första dagens andra tur gjorde vi vid Femsjö som ligger 15 kilometer sydväst om Tiraholm vid sjön Södra Färgen. Byn är känd mest för att vara den plats där Elias Fries växte upp. Han föddes i slutet av 1700-talet, pappan var präst. Ett stort intresse växte fram för biologin och framförallt för svamparna. Han gjorde akademisk karriär i Uppsala inom svamparnas taxonomi och kom att kallas "svamparnas Linné". Det ledde till en professur där i botanik. Korta perioder var han också rektor för universitetet. Han blev invald i Svenska Akademien. 




Byn är väldigt fin och välskött. På andra sidan vägen från kyrkan finns en gårdsmiljö med två stora fina faluröda byggnader. Den ena har varit skola och är dag privatbostad. Den andra är idag vandrarhem, jag har glömt dess tidigare användning. Det var lockande, vi pratade direkt om att pröva att bo där som utgångspunkt för vandring. 

I kanten på denna gårdsmiljö finns en informationsplats i form av en större rund enkel byggnad som alltid står öppen. Där finns rikligt med information, både inne och ute, om Elias Fries, naturen och bygden. Här finns, liksom i Tiraholm, också "Gula spåret". Det är en 4-5 kilometer lång stig, med korta slingor (den röda och den blå) att lägga till längs vägen. 




Spåret går till att börja med inom "Femsjö kyrkoreservat", bildat 1994 och 20 hektar stort. Prästgården äger marken och reservatet bildades dels för att Fries gjort många artbeskrivningar där, dels för att området har skog med höga naturvärden. 




Gula spåret var en trevlig erfarenhet. Bra underlag, med spång i nåt blötare parti. I början inom reservatet är det en hel del bokskog med inslag av död ved, både stående och liggande. Spåret går upp på ett berg, där det finns ett stort kors, en rastplats och utsikt över sjön. Resterande del är utanför reservatet, där är lättgånget och finns flera rester av gamla boställen.


Jälluntoftaleden 12 km

Nästa dag, längs vägen hemåt, besökte vi Jälluntofta. Det är också en välordnad by, vackert belägen vid vatten, i detta fall sjön Jällunden. Jag tyckte om att sjöns siluett fyllde upp den skylt som vid vägen välkomnade till byn. Tror mig inte ha sett det nån annanstans. 




Vandringsleden börjar vid Chalanderska möbelmuséet som ligger en bit bortom kyrkan. Det var inte öppet när vi var där, men väl söndag eftermiddagar på sommaren. Finsnickaren Johannes Chalander levde 1844-1931. I muséet finns en del möbler och verktyg. 




Det är fina 12 km att gå. Underlaget är bra, långa sträckor grusvägar eller sandiga stigar. Man kommer i kontakt med flera sjöar. Det finns en handfull rastplatser, varav en är i form av ett vindskydd. I ett avsnitt går man på en tydlig rullstensås. 




Nåt gammalt boställe passeras, jordkällaren är intakt. Mot slutet av vandringen finns en intakt linbasta, där lin bereddes. Sammantaget en mycket trevlig tur. 


Boende

Vi valde som framgått att bo på Tiraholm och var mycket nöjda med det. Men det finns flera alternativ på trakten i varierande standard och prisklass. De går att hitta på nätet.


Enkel översiktskarta

1 Tiraholm, 2 Femsjö och 3 Jälluntofta