Kraftiga körskador i privat skog vid Byasjön i mellersta Halland

 

"Helvetes jävlar! Nu är måttet rågat!" Normalt är jag ingen vän av svordomar. Men den här gången var det verkligen motiverat. Ett av mina största intressen är att vandra i skog, gärna i obanad terräng på jakt efter nya rutter. Min akademiska profession är marklära och därför håller jag ofta ögonen öppna vad gäller hur marken vårdas. Tyvärr är det ett sorgligt kapitel. I stort sett varje gång jag är ute stöter jag på körskador. Marken snarare vanvårdas än vårdas. Oftast är det endast i naturreservaten som jag finner en fristad från körskador. 

Jag är en av ledarna i Facebook-gruppen "Vandra i Halland" och när det inte är pandemi brukar vi ordna gruppvandring varannan vecka. Vi ledare ägnar oss däremellan åt att leta efter nya turer.

Således var jag häromdagen på rekognoscering och skulle testa att gå runt Byasjön vid Ästad. På södra sidan av sjön går Hallandsleden, men i övrigt är det i stort sett obanat. Jag har gått rundan ett par gånger tidigare men ville denna gång kolla upp en del detaljer avseende framkomligheten. Överlag är det en utmanande tur med en del svåra passager.  

På västsidan om sjön går en liten grusväg fram till och en bit förbi torpet med det passande namnet "Skogen". Det är mest bokskog längs vägen. Vägen slutar med en vändplan en bit norr om torpet. Där står en fantastiskt vacker tall, hedrande att den blivit kvar. 

Där börjar en skotarväg och med den eländet och vanvården. En skotare är, för den som inte redan vet, det stora fordon som man kör ut virket ur skogen med. Bokbestånden i området har gallrats ur. Det sker löpande, en del har alldeles nyligen gjorts, en del förra året eller möjligen året  dessförinnan. En gallring pågår av ett granbestånd längre bort. Gallringsvirket ligger fortfarande kvar, prydligt staplat i små högar. I ögonvrån hade jag redan vid de tidigare utflykterna i området noterat körskadan på skotarvägen, eller snarare början på den. Ungefär där hade vi vikit av ner mot sjön och därför missat det mesta av "härligheten". 

Jag fick nu ett infall att kolla hur omfattande skadan var, så jag fortsatte att följa skotarvägen. Det var förskräckligt. Breda, djupa och ofta vattenfyllda spår. De fortsatte slingrande sig fram genom skogen. Jag stegade till 300 meter, varav 50 avsåg skotarvägen bortom granbeståndet. 

Möjligen har ni fortsatt att undra över mina svordomar inledningsvis ("helvetes djävlar"). På ett ställe var jag tvungen att korsa de hemska spåren. Plötsligt där på kanten gled mina fötter iväg och jag for ner i den blöta geggan, som sipprade in i kängona. Inte alls skönt, jag fastnade en stund, men lyckades hålla mig på fötter. 

Den här typen av kraftiga körskador har omfattande negativa konsekvenser. Friluftslivet skadas som jag illustrerat. Det berörda markområdet förstörs som växtplats i och med att träd inte kan växa i de ofta djupa och vattenfyllda fårorna, som dessutom har kompakterad mark i botten. Träds och buskars rötter, vilka oftast ligger ytligt i marken, slits av. De skadas eller dör. Detta ger indirekt en sämre balans för växthusgasen koldioxid. Metan och lustgas kan också bildas. Den omrörda humusen genererar näringsämnen och tungmetaller, bl a kvicksilver. Detta är särskilt negativt om körspåren ligger i sluttning så att vattnet kan rinna ut i bäckar. 

Jag har alldeles nyligen, av vänliga själar på Twitter, lärt mig hur man i fält tar reda på fastighetsbeteckning och lagfaren ägare. Det tar ett par minuter med en modern mobil förutsatt hyfsad kontakt. De kraftiga körskadorna berör två fastigheter Öströ 1:5 och Öströ 1:11. De ägs av en äldre person på andra sidan av landet. Hen har så hög ålder att man inte kan förutsätta hens vetskap om de aktuella förhållandena på platsen. 

Södra Skogsägarna utför väldigt mycket arbeten åt privata skogsägare i Halland. Om man ser körskador är det ofta en bra gissning att tro det är Södra. Dock inte i detta fall. Jag tror att det möjligen är ett annat skogssällskap inblandat, som också börjar på "S". Åtminstone satt det några såna lappar på ett par vältor strax intill.

Nu återstår att fundera över hur man lämpligen går vidare med detta ärende. Vad jag förstår får skog och mark inte vanvårdas så här. 

Tio års bloggande - 150 tusen besök

Det senaste inlägget

Ganska precis för tio år sen började jag blogga. Bakgrunden till detta beskrev jag i ett blogginlägg för fyra år sedan: 

http://hans-orjan.blogspot.com/2017/02/bloggande-ar-det-nat-att-halla-pa-med.html?m=1 

Då hade jag publicerat ca 200 inlägg och haft 55 tusen besök. Att jag skriver nu igen i ämnet beror på att jag vid uppnådda 150 tusen besök lovat min yngste son en fin middag. Detta som tack för att han satte mig på blogg-banan. Gränsen sprängdes igår.

Dags dato har jag skrivit drygt 300 inlägg. Det gör i snitt 500 besök per inlägg, men givetvis med mycket stor variation. Jag skriver i huvudsak i två ämnen, jord- och skogsbrukets miljöpolitik respektive resor/vandring. 

Vilka är då de tio mest populära inläggen? Det är en god blandning miljöpolitik, resor/vandringar och kultur. 

Det mest besökta inlägget

1. LRF och Skogsägarföreningarna överdriver om regeringens förslag att inventera nyckelbiotoper (3840 besök)

2. LRF överdriver mjölkproduktionens betydelse för biologisk mångfald (2210 besök)

3. Kommunvalet i Falkenberg - partierna och miljön (1900 besök)

4. Semester Sardinien april 2009 (1730 besök)

5. Vi överklagar Falkenbergs kommuns bygglov till ägare av Gekås att uppföra slottsliknande bostad i område med tre riksintressen (1450 besök)                                                                                            

6. Korsnäs timmerränna - ett spännande byggnadsminne i Gästrikeskogarna  (1340 besök)

7. Några skogstankar m a a dikten Gläntan av Tomas Tranströmer (1320 besök)  

8. Regeringsuppdraget som fick SLU listat av Academic Rights Watch (1300 besök)   

9. Fina dagar på Utvandrarleden i sydöstra Småland (1190 besök) 

10. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht använde befängd retorik hos Future Forests i Almedalen (1150 besök)

                                                                                                       

Kul med den goda blandningen. Fyra av inläggen låg topp-tio även för fyra år sen. Det var nr 4, 6, 8 och 10.

Jag är nöjd med att så många tyckt det vara värt att besöka min bloggs olika inlägg. Mest skriver jag för att det är roligt. Till det bidrar förstås att det finns läsare i andra änden. 150 tusen är rätt mycket. Det är som om att alla invånare i Hallands "städer" (Laholm, Halmstad, Falkenberg, Varberg och Kungsbacka) besökt bloggen varsin gång. 

Gå gärna in på min blogg och botanisera runt. Adressen är:

hans-orjan.blogspot.com

Om man googlar mitt förnamn hittar man lätt dit. Välkommen! 

Det första inlägget på bloggen, januari 2011           

 

 

Vandring runt sjön Stora Neten vid Nösslinge i Halland

Mina favoritvandringar i Halland går nästan alla runt lite större sjöar. Det är nåt psykologiskt. Jag, liksom de flesta, gillar "sjöutsikt". Det känns också som en rejäl prestation att ha gått runt en hel sjö. 

En av mina favoritvandringar runt en sjö är vid Stora Neten. Den ligger tre mil nordost om Varberg. Den kallas lokalt även Stora Neden (med d). Den är en av Hallands större sjöar med en yta på 2,9 kvadratkilometer. Vattnet är bra och sjön fungerar som en av flera vattentäkter för kommunen. 

Nösslinge röda träkyrka från medeltiden ligger vackert belägen i sjöns norra ände, alldeles nära vattnet. Den har renoverats många gånger, den senaste mer omfattande för sjuttio år sen. Väggarna är beklädda med röda träspån och taket med grå dito. Kyrkan tillhör Himledalens församling i Göteborgs stift. 

Det finns vid kyrkan en större parkering där man kan parkera om det inte är högmässa. En bro skär väster om kyrkan av en liten bit av sjön i norr. Vid den lilla Gällarpesjön en kilometer västerut har Hallandsleden ett etappmål med vindskydd. Där finns också en parkering.

Karta ur boken "Vandra Hallandsleden" av Sara Danielsson 2020, Calazo förlag. Den röda linjen är Hallandsleden. Den svarta linjen är min och beskriver den väg jag gått öster om sjön. Markeringen "Start" avser etappmål/start på Hallandsleden. 

Hallandsleden löper på Stora Netens västra sida, röd markering på kartan. I kombination med egenfunna vägar på sjöns östra sida (svart linje), blir det en fin runda runt sjön med start och mål på samma plats. Inkluderar man den lilla sjödelen norr om bron är hela sträckan 18 kilometer. Om man struntar i den blir det 15 kilometer. Jag har gått rundan flera gånger och då alltid motsols. Skälet är oklart, men sannolikt beroende på att man då får den mest kuperade och krävande terrängen i början, vilken finns på sjöns västsida. 

Vägbeskrivningen nedan är följaktligen motsols. Men den som vill ha den mest spektakulära terrängen på slutet ("det bästa till sist") kan förstås gå medsols. 

Naturen är varierad med barrskog, lövskog, ängsmark och åkermark. Bitvis är det som sagt rejält kuperat, med ibland klippor och stup.  Området är sjörikt och man ser förutom Stora Neten några mindre sjöar. 

Från västra brofästet (Porsudden) följer man Hallandsleden söderut, till att börja med på en grusväg förbi gården Skogen. Leden följer sjön på en stig ytterligare nån kilometer söderut. Därefter viker leden av västerut i en lång och kraftig stigning. Man skymtar några små tjärnar. Efter ett tag svänger leden av mot söder och sydost. Leden passerar strax intill sjön Långasjö och sen naturreservatet Märkedalen. Där leder det kraftigt nedåt i en klippig ravin tills man når sjön. Där stöter man på en skylt som markerar ett gammalt torpställe. Strax når man sjöns södra vik vid Nedre Lia. Här intill tar kommunen vatten ur sjön.

 

Där Hallandsleden lämnar de öppna markerna vid Nedre Lia, då är det dags att lämna den. Man tar av snett mot vänster på en liten skogsväg och sen vänster en gång till efter några hundra meter. Det bär rejält uppför en bit och sen nedför mot sjöns sydöstra vik Kålleviken. Man följer sjön och tar sen vänster in på en liten avtagsväg efter några hundra meter. Man får hålla ögonen öppna, den är ganska lätt att missa, den tar liksom av både bakåt och nedåt. Efter en stund passerar man gården Hulegård. 

En bit efter gården tar man första skogsbilväg till vänster. Den slutar med en vändplan. Rakt fram fortsätter en mindre stig in i skogen. Den når så småningom en större öppen betesmark, det brukar beta får där på sommaren. Det har funnits en bosättning där, en husgrund finns plus vårdträd. Området passar bra för en rast. Man fortsätter sen lite snett framåt vänster. Då kommer man ner till en grusväg som man tar till höger. Då kommer man strax till gården Bökekolmen. Där tar man vänster och sen är det bara att gå på 3-4 kilometer tills man kommer åter till kyrkan. 

Vill man inkludera även den norra lilla sjödelen är det läge att göra det nu så här på slutet. Det är ganska lättgånget. 

Sammantaget en fin och ganska krävande vandring. Den sammanlagda höjdskillnaden är 365 meter, vilket är rätt mycket för halländska förhållanden. 

Min akvarell

Mina tre tomtlistor

Småspov (Frej Nohrstedt)

76 - 72 - 76

Den här sifferserien skulle t ex kunna vara platssiffror för det nuvarande herrlandslaget på skidor. Bättre är dom tyvärr inte. Nej, nu var jag nog lite orättvis. Sifferserien är istället antalet fågelarter som jag totalt observerat enligt mitt livs hittillsvarande tre tomtlistor. 

Jag fick nåt infall att kolla på de tre listorna. Bara snabbt för att se hur många arter jag noterat. Då blev jag riktigt nyfiken, detta när jag såg att antalet var nästan detsamma, trots att det rör sig om tre väsensskilda biotoper i olika delar av landet. När jag tänkte högt om eventuell orsak till att antalet var så lika, föreslog kärestan mest på skämt antar jag: "det är väl så många arter du kan". En kul provokation som fungerade. Nu var jag bara tvungen att titta in och se vad som gömde sig bakom siffrorna.  

En positiv aspekt på att bli gammal är att åldern ger perspektiv. Här perspektiv på fågelskådande hemmavid. Ända sen jag var liten har jag haft ett visst fågelintresse. Det har tilltagit med åren, men jag har inte blivit nån superskådare. Jag kollar fåglar under andra ärenden, men oftast bara passivt i den meningen att jag observerar och noterar dom som dyker upp, t ex på tomten. Det är rätt sällan som jag aktivt söker efter fåglar. 

Eriksberg, Uppsalas västra utkant (E)

Fenomenet "tomtlista" dök upp hos mig först 2002. Jag minns inte det specifika skälet. Men då flyttade jag och kärestan in i en lägenhet på femte våningen i området Eriksberg i västra Uppsala. Här noterade vi fåglar 2002-2015, d v s 13 år. Vi hade en magnifik utsikt mot nordväst. Där finns Ekebydalen med en av Ekeby Bruks gamla lertagsdammar. Den är en utmärkt liten fågelbiotop med öppet vatten och vassbårder. Till vänster rätt nära balkongen fanns dessutom ett skogsbryn med stora barr- och lövträd. Denna tomtlista var således snarast en lägenhetslista.

Eriksberg (Lena Gustafsson)

Skatön, Söderhamns skärgård (S)

Vi ville efter en tid utveckla vårt naturnära leverne, bland annat paddla kajak, och köpte därför en sommarstuga på Skatön i Söderhamns skärgård. Där  bodde vi 2006-2018, d v s 12 år. Fåglar noterade vi t o m 2015, sen var vi inte mycket där på grund av flytt av vårt huvudboende från Uppsala till Halland. Tomten var 800 kvadratmeter stor, låg nära vattnet med exponering mot syd i en näringsfattig tallskog. Vi var ofta där, t ex alla stora helger, många helger däremellan och några veckor på sommaren. 

Skatön

Glommen, Hallandskusten (G)

Efter pensioneringen och 40 år i Uppsala ville vi pröva nåt annat. Kärestan växte upp i Varberg och höll sen kontakten med Halland via föräldrar och fritidshus. Vi hade varit mycket längs kusten och tyckte mycket om Morups Tånge. Ofta när vi besökte Tången sa vi "Vi kanske skulle bo i Glommen". Glommen är ett levande fiskteläge med idag några få båtar. Tusentalet personer bor här. När vi var i Halland sommaren 2015 fanns ett par hus till salu och vi slog till på det ena. Det ligger cirka 200 meter från havet, i tre riktningar faktiskt. Tomten är 1000 kvadratmeter och omges av en två meter hög oxelhägg. Huset har två våningar och en balkong. Från den har man med tubkikare viss möjlighet att se fåglar på havet.

    

Glommen

I Glommen har vi bara haft tomtlista 5-6 år, d v s ungefär hälften så lång tid som på de två andra platserna. Innebär det kanske att vi med ytterligare tid kommer att se många fler fåglar? Jag är tveksam. Erfarenheten är nämligen att antalet nya obsar per år beskriver en mättnadskurva. I Eriksberg började det mattas av efter cirka tre-fyra år. Efter fem år uppnåddes ungefär 90 procent av det antal som sen kom att noteras totalt. 

Antal kumulerade nya arter över tid, lägenhetslista Eriksberg Uppsala

Dock kan tilläggas att en superskådande vän i kommunen söder härom utlovade att min tomtlista momentant skulle bli 50 procent längre om jag bjöd hem honom och sambon på fika. Det låter lovande. Får bli när coviden är bekämpad. Hoppas inte flyttfåglarna dragit då. 

Vilka arter såg jag?

Längst ner i dokumentet finns alla arter som jag noterade (såg eller hörde). De är uppdelade på några olika kategorier, om de fanns på en (40 %), två (37 %) eller tre (23 %) av platserna. Totalt blev det 124 arter. Det är ungefär halva antalet arter som jag sett i Sverige. Om man har förmånen att kunna bo intill lite spännande natur så kan man således notera mycket fåglar. Ingen av arterna jag noterade på de tre tomtlistorna var "livs-kryss", d v s att jag hade stött på dom tidigare. Detta har väl att göra främst med att jag började med tomtlistor först när jag var drygt 50 år. Skådat fågel passivt hade jag gjort åtminstone under 30 år dessförinnan och då sett eller hört en hel del.  

Särskilt roliga minnen

Eriksberg - Ett morgontidigt "sekundkryss": Som vanligt vaknade jag tidigt. Som av en ingivelse tittade jag direkt i tuben ner mot lertagsdammen. Och där simmade en bläsand. Detta var första och sista gången jag såg en sån där. Bara ett par minuter senare var den borta. Så ett "fåtöljkryss" av rang: Jag var hemma och sjuk, satt i fåtöljen och pratade  med brorsan på telefon. Då flög en stor havsörn in från vänster och med riktning in mot stan. Telefonen kastade jag till förmån för kikaren. Brorsan undrade förstås vad som hänt. Det var den första och enda havsörnen på min lägenhetslista. Kärestans främsta minne var en flock lågflygande sångsvanar - vår högt belägna lägenhet gjorde det möjligt att se dom från ryggsidan.  

Skatön - Det främsta minnet här gäller också havsörn. Jag stod inne och diskade när jag fick höra att mycket kraftigt "jamande" ljud utan- och ovanför huset. Det var mitt i sommaren och mitt på dagen. Jag rusade förstås ut och fann två havsörnar som ljudligt lekte med varandra, som en brottningsmatch i luften. De höll på i flera minuter innan de drog vidare. Kärestan lyfter som minne fram de flockar av storspovshonor som ljudligt och punktligt började flyga söderut i midsommartid redan. Väldigt karakteristiskt, samtidigt lite sorgligt med den tidiga avfärden söderut.

Glommen - Tomtkryss på havssula är häftigt. Det är en fantastiskt vacker fågel, särskilt i flykten lågt över vågorna. Några få gånger hade jag sett såna, bl a från Glommens hamn. Vid ett sånt tillfälle slog det mig att jag borde kunna se dom i tuben från vår balkong. Det visade sig riktigt och jag såg flera redan vid första försöket. En ovanlig och med ögonen svårupptäckt art som plötsligt dök upp var göktyta. Nu råkade den tyvärr, skrämd av en inbiten skådare från trakten, flyga rätt in i en fönsterruta och svimmade av. Jag kunde då titta närmare på den. Tack och lov kvicknade den snart till och försvann. Kärestans främsta intryck från fågellivet på tomten är de svärmar av strandskator som drar fram i omgivningarna. Bland annat sitter de ofta på taken och överröstar gråtrutarna. 

Sidensvans

Nedan samtliga arter efter "vanlighet" på de tre tomtlistorna:

49 arter (40 %) fanns endast på en av platserna, nämligen:

Eriksberg endast (19 arter)

bläsand domherre duvhök entita fiskgjuse fjällvråk gräshoppssångare gröngöling kricka nötkråka nötskrika rörhöna sidensvans silltrut sothöna stenknäck svarthätta tamduva tofsmes

Skatön endast (18 arter)

alfågel drillsnäppa enkelbeckasin grå flugsnappare gråspett kanadagås x grågås lärkfalk morkulla skogsduva silvertärna skäggdopping spillkråka stenfalk stjärtmes svärta talltita tofsvipa trädkrypare

Glommen endast (12 arter)

gråtrut gravand grönbena göktyta havssula kentsk tärna kärrsångare pilgrimsfalk skogssnäppa sillgrissla större korsnäbb turkduva

På två av platserna (45 arter, 37 %)

E = Eriksberg, G = Glommen, S = Skatön

bergfink (EG) björktrast (ES) dubbeltrast (ES) ejder (SG) fasan (EG) gluttsnäppa (SG) gräsand (EG) gransångare (SG) gråsiska (EG) gråsparv (EG) gulsparv (EG) gärdsmyg (SG) gök (SG) havstrut (SG) havsörn (ES) hussvala (SG) kattuggla (SG) kaja (EG) knölsvan (SG) korp (ES) kråka (EG) mindre korsnäbb (EG) nötväcka (ES) ormvråk (ES) pilfink (EG) råka (EG) rödbena (SG) rödvingetrast (ES) sånglärka (EG) sångsvan (EG) skata (EG) småskrake(SG) småspov (SG) sparvhök (EG) stenskvätta (SG) storskrake (ES) strandskata (SG) svarthakedopping (ES) svartmes (ES) törnsångare (EG) tornseglare (EG) vigg (ES) trana (SG) vitkindad gås (SG) ärtsångare (EG)

På alla tre platserna (28 arter, 23 %)

blåmes bofink fiskmås fisktärna grågås grönfink grönsiska häger kanadagås knipa koltrast kungsfågel ladusvala lövsångare ringduva rödhake rödstjärt sädesärla skrattmås stare steglits större hackspett storskarv storspov svartvit flugsnappare talgoxe taltrast trädgårdssångare

Rödstjärt

Mina akvareller 2020

Skådare junior 

Nösslinge kyrka

Streckgummor i rött och hatt

Längtar Kreta

Fiske i Björkasjön

Ägget är hårt

Begrundan

Brunt på vitt

Lever stilla

Vila vid skåp

Skuggorna är ännu långa

Debatt i Hallands Nyheter med LRF om skogsutredningen och naturvård

  

Inlägg av skogsansvarig LRF Halland

Mathilha Clausén Wingårdh inledde 18 december med ett debattinlägg på Hallands Nyheters opinionssida "Ordet är fritt". I mitt tycke vantolkade hon Skogsutredningen och passade på att vädra LRF:s mantra att naturvården hotar skogsägarnas äganderätt.

Nedan länk till inlägget. Eventuellt funkar den inte p g a nån betalvägg:

https://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2528/article/1266972/4/3/render/?token=84d61363b477a9954200de261a40cdb6&vl_platform=ios&vl_app_id=se.hallandsnyhetervarberg.ereader&vl_app_version=6.1.8

Min replik

Redan tre dagar därefter skickade jag in en replik, förankrad i styrelsen för Naturskyddsföreningen i Falkenberg, där jag numer är ledamot. På grund av julledigheter på Hallands Nyheters debattredaktion blev repliken publicerad först idag 11 januari. Fullt läsbar originaltext längst ner här.

Nedan länk till repliken. Eventuellt funkar den inte p g a nån betalvägg:

https://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2552/article/1277345/4/3/render/?token=244ffef3da0667d259a43c739d0683ca&vl_platform=ios&vl_app_id=se.hallandsnyhetervarberg.ereader&vl_app_version=6.1.8

Min text i original nedan, sannolikt lättare att läsa:

Detta är en replik på Mathilda Clausén Wingårdhs inlägg “Vågar jag öka upp naturvärdena i min egen skog?” (HN 18/12). 

Med avstamp i den nyligen presenterade Skogsutredningen vädrar hon sin oro för att arbete med naturvård skulle kunna ge “för stor” biologisk mångfald så att äganderätten kommer i fara. Hon verkar tänka sig att staten “beslagtar” nåt värdefullt objekt och bildar reservat. 

Det är obegripligt att hennes inlägg kommer nu och refererar till Skogsutredningen. Det är som om hon inte har läst den. Där finns ett tungt förslag att skyddet av skog med höga naturvärden ska ske på skogsägarens initiativ. Ett eventuellt formellt skydd ska i huvudsak vara en frivillig överenskommelse mellan skogsägaren och staten.  

I utredningen sågas Skogsstyrelsens arbete med att inventera nyckelbiotoper (NB). Det sägs sakna legalitet. NB har haft en avgörande roll inom certifieringssystemet. Detta på så sätt att avverkning inte fått ske av sådana. Vad som ska komma istället är oklart. Utredningen skriver svävande om “naturmiljöbeskrivningar”, men de ska inte ha nån given beslutstyngd. Man föreslår att registret över NB ska avvecklas. Det verkar inte genomtänkt, det är att tappa bort skogens pärlor.  

Skogsägaren har enligt utredningen att själv se till att det finns underlag för att säkra naturvården. Rimligen genom uppdrag till ackrediterade firmor. Det vore bra. Inventeringen av NB som skett har inneburit att skattebetalarna stått för kostnaderna. 

Utredningen utmynnar nog i en eller flera propositioner. Än kan vi inte veta vilka förändringar som kommer att ske vad gäller naturvårdsarbetet. Men den tydliga strömningen är att mycket mer ansvar läggs på skogsägaren enligt devisen “frihet under ansvar”. Kommer denna att klaras? Det finns skäl till oro. Det halländska skogsbruket är inte särskilt attraktivt med granmörker, körskador och oframkomliga hyggen.   

Man kan fråga sig vilka institutionella incitament som finns för skogsägarna att satsa på naturvård. Förutom svävande formuleringar i Miljöbalken och Skogsvårdslagen återstår endast certifieringen. Ska man vara med där måste man avsätta en viss andel av arealen för naturvård. Den som väljer att inte vara certifierad har ingen morot. Det känns alls inte bra. 

Hans-Örjan Nohrstedt

Styrelsen Naturskyddsföreningen Falkenberg

En dagstur runt myrmarkerna vid Kullhult - Skårebo

Området ligger tre mil öster om Falkenberg. Närmaste by är Gräsås. Från Falkenberg tycker jag det är enklast att åka väg 150 mot Torup. Vid Mosilt (Moshult) tar man av söderut mot Gräsås. En kilometer söder om Gräsås går en liten väg mot Kullhult till vänster. Där ställer man strax bilen på höger sida av vägen i närheten av en elcentral. 

Där börjar vandringen. Den sker i huvudsak på en högplatå, men de två första kilometerna går uppför, på slutet blir det istället nedför. Höjdprofil i slutet av dokumentet. I uppförsbacken kan man komma ihåg att ibland titta bakåt, det är fin utsikt. Underlaget är i huvudsak grusväg genom vandringen som helhet. 

När man når gården Långhult är slitet med uppförsbacken över. En hög sten med nån religiös text står på höger sida. Gården har sett bättre dagar. 

Vägen planar ut och snart når man gården Kullhult. Därefter lämnar man det öppna landskapet och kommer in i skogslandet. Turen når sin nordligaste punkt vid den smala passagen mellan Södra och Norra Långasjön. Fint är att stanna för en rast här. 

Sen bär det söderut via Skårebo, Havsered, Höghult, Övre Höghult och Håshult. Mycket skog i olika åldrar, men med ett ökat inslag av öppen mark och sen med nedförslut ett par kilometer före målet.

Den stora myrmarken har man gått runt men knappast sett nåt av. En gammal byggnad vittnar om att torvtäkt skett. Naturreservatet har man inte heller sett mycket av, bara några stolpar som markerar gränsen. Reservatet bildades 2012 för att skydda ett skogsområde som brann 2008.  

 

Sträckan är 17 km. Man får räkna med att turen tar 5-6 timmar inklusive ett par raster. 

Kärestan har som ofta trackat även denna vandring på Wikiloc:

https://sv.wikiloc.com/spar-vandra/skogsbygden-mellan-moshult-och-oskarstrom-forest-landscape-between-moshult-and-oskarstrom-48535983

Där finns ytterligare detaljer om vandringen.