tisdag 4 maj 2021

Make it a better thing - reflexioner över filmen More of Everything


En vän frågade flera gånger: "Vad tyckte du om filmen?". Vid första tillfället hade jag sett den en gång, och då inte alls aktivt. Så jag hummade säkert nåt diffust till svar. Därefter blev jag flera gånger mer pressad att faktiskt uttrycka en åsikt. Så nu har jag sett filmen fyra-fem gånger.  

Filmen kom i januari 2021 och är producerad av organisationerna Skydda Skogen respektive Greenpeace Norden. Den är en timme lång och utgör en kritisk granskning av det svenska skogsbruket och dess retorik. Den tar upp ämnen som t ex klimat, biodiversitet och ekosystemtjänster. Den har fått mycket uppmärksamhet. 

Just nu är det en kritikstorm mot det svenska skogsbruket. Kritiker är framförallt miljörörelsen, oberoende debattörer och en del media. Den skjuter in sig bland annat på kalhyggen, avverkning av de sista naturskogarna, körskador och markberedning. Ett nytillkommet och i filmen betydande ämne är bioenergifrågan - är nyttjande av trädbiomassa att anse som klimatneutralt? 




Jag delar i mångt och mycket kritiken mot skogsbruket som den presenteras i filmen, dock inte allt. Särskilt svår tycker jag att bioenergifrågan är.  Dessutom kan jag som trist företeelse i skogsbruket tillägga den granifiering som skett under lång tid i framförallt södra Sverige. På min blogg finns en hel del inlägg där jag kritiserar skogsbruket. 

Det här blogginlägget ska jag dock mer fokusera på filmens form och hur producenterna förhållit sig till de deltagande forskarna. De ämnen som filmen tar upp är i mitt tycke mycket komplexa och svåra. De faktapåståenden som läggs fram måste för trovärdighet vara grundade i forskning. Därför gjorde producenterna helt rätt i att bjuda in en rad prominenta aktiva forskare inom de ämnen som tas upp, hela sju universitetsprofessorer deltog. 

I filmen säger berättarrösten inledningsvis: "In this film, with the help of independent scientists and experts, we will examine some of their (skogsbrukets) claims." Det är en lovvärd ambition. Men samtidigt undrar jag: "oberoende från vem". Alla som deltar är t ex inte oberoende från föreningen Skydda Skogen. Det hade förvånat i och med att föreningen var med och tog fram filmen. Dock borde det ha varit mycket tydligare vem som var forskare och vem som representerade en ideell organisation, otydligheten inger inte förtroende. Fördelningen av tid dom emellan borde också varit annorlunda (se nedan). 

Forskare är den som har doktorsexamen, en anställning som inkluderar forskning, och en kontinuerlig publicering i vetenskapliga tidskrifter med peer-review, en publicering som också genererar intresse och citeringar från kollegor i världen. Viktigt i sammanhanget är att den förvärvade kompetensen används endast för utsagor inom ramen för det egna ämnet. I den citerade meningen i förra stycket nämns också "experts". Det begreppet lämnar jag därhän i detta sammanhang. Vem som är "expert" är inte verifierbart. 

Jag har på nätet gått igenom alla som deltog i filmen vad gäller deras publicering - detta i databaserna Scopus och Google scholar. Är det då "forskare" som uppträder i filmen? Ja, de flesta, men knappast alla. Otvetydigt är de sju professorerna aktiva forskare. De uttalar sig inom sina respektive forskningsfält och har därför stor trovärdighet. De pratar tillsammans 18 minuter i filmen. 


Den i särklass mest ordrike i filmen är Stig-Olof Holm, han ensam pratar nästan lika mycket som de sju professorerna tillsammans. Är det trovärdigt det han säger? Knappast, i alla fall inte i formell mening. I och med att han är engagerad i Skydda Skogen är han inte "oberoende". Han är inte heller "forskare", han har under sin långa yrkeskarriär endast publicerat fyra uppsatser. På Umeå universitets hemsida presenteras han inte heller som forskare. Hans fyra uppsatser har inte med de ämnen han pratar om i filmen att göra. Dessa ämnen är många och spretiga: utsläpp från olika samhällssektorer, fotosyntes, elsubventioner, klimatsmarta produkter, träds kollagring, nationalekonomi, skogssjukdomar, biodiversitet, körskador, markberedning, rennäring, samt påverkan vattensystem. 

På nåt ställe i filmen kommer Holm in på frågan om utsläpp av växthusgaser från kalhyggen och säger att de släpper ut en massa. Man får intrycket att det är marken som avger växthusgaser. Han säger: "tar vi ner träden startar utsläppen momentant" och ser ut över en kal markyta. Så är dock inte fallet, marken släpper alltid ut, med eller utan träd. Vad det handlar om är att trädens fotosyntes upphör vilket leder till ändrad nettobalans för koldioxid. Detta är en viktig skillnad, i alla fall från markvårdssynpunkt. Det här är ett ämne jag kan någotsånär bra och jag ser då hur Holm slirar. Då börjar jag undra hur rätt han har i allt det andra han pratar om. Ibland råkar man läsa i tidningen om nåt ämne man kan. Ofta återges det fel och man börjar då undra hur rätt resten är. 

Holms mest svepande påstående är när han alldeles i början av filmen säger att "skogsbruket är det största hotet mot miljön i Sverige". Vilken forskning bygger det på? Jag har inte sett nån sån analys publicerad. Det är väl inte helt omöjligt att det är rätt, men det måste bevisas.

Mary S Booth upplevs av mig som filmens ena parhäst som drar den framåt, den andra är  Stig-Olof Holm. I mina ögon representerar dom båda  främst ideell naturvård och lobbyism. Tillsammans har de hälften av filmens taltid. Mary är inte en direkt framstående forskare. Totalt har hon bara åtta artiklar, varav endast två är inom det ämne som hon pratar så intensivt om i filmen (bioenergi). Hon är anställd vid en privat stiftelse (Leonardo Dicaprio Foundation), inte av ett universitet. 




Filmmakarna hade ett mycket seriöst upplägg med sju inbjudna professorer inom relevanta ämnen. Synd att detta i slutänden schabblades delvis bort genom att Stig-Olof Holm och Mary S Booth tilläts breda ut sig så mycket, de hade halva taltiden i filmen. Ingen av dem är att betrakta som oberoende forskare. Synd därför att de klumpades ihop med de inbjudna professorerna som "independent scientists and experts". Förfaringssättet är missledande. Det är svårt därför att sätta tilltro till allt de säger. 

Om organisationerna skulle göra nån mer skogsbrukskritisk film av det här slaget, vilket jag verkligen hoppas, så föreslår jag: 1/ begränsa antalet ämnen, 2/ fortsätt med att bjuda in riktig forskarkompetens, 3/ tydliggör vilka som är naturvårdsaktivister och lobbyister, 4/ låt dom uppta endast en mindre del av tiden, och 5/ då begränsa sig till att kommentera och sammanfatta det som forskarna sagt. Då kommer jag att lyssna med större intresse och tilltro. Lycka till!

En och annan läsare kanske ler lite skadeglatt åt att jag här kritiserar filmmakarna inom Skydda Skogen och Greenpeace. Men det kan ni upphöra med. Betänk att deras nästa film säkert blir en vetenskapligt mycket skarpare produkt.


MedverkandeTaltidArtiklarCiteringarH-index
ScopusGoogle ScholarScopus
Stig-Olof Holm13 3341222
Mary S Booth05 05818828
Artur Larsson00 401271
Jon Andersson01 178244?
Erik Westholm03 45174717
Anders Dahlberg01 5079552631
Lars Östlund05 2580356826
Lena Gustafsson00 4589788333
Bege Jonsson00 501221030943
Per Angelstam04 371951668945
Anders Lindroth00 401922425159



H-index är ett vanligt mått på en forskares publicering, vilket inkluderar både kvantitet (mängd publikationer) och kvalitet (mängd citeringar). T ex betyder H-index 30 att forskaren har 30 artiklar med 30 citeringar eller mer per artikel. Ju högre värde desto bättre.




onsdag 28 april 2021

Kraftiga körskador i privat skog vid Byasjön i mellersta Halland


 

"Helvetes jävlar! Nu är måttet rågat!" Normalt är jag ingen vän av svordomar. Men den här gången var det verkligen motiverat. Ett av mina största intressen är att vandra i skog, gärna i obanad terräng på jakt efter nya rutter. Min akademiska profession är marklära och därför håller jag ofta ögonen öppna vad gäller hur marken vårdas. Tyvärr är det ett sorgligt kapitel. I stort sett varje gång jag är ute stöter jag på körskador. Marken snarare vanvårdas än vårdas. Oftast är det endast i naturreservaten som jag finner en fristad från körskador. 

Jag är en av ledarna i Facebook-gruppen "Vandra i Halland" och när det inte är pandemi brukar vi ordna gruppvandring varannan vecka. Vi ledare ägnar oss däremellan åt att leta efter nya turer.




Således var jag häromdagen på rekognoscering och skulle testa att gå runt Byasjön vid Ästad. På södra sidan av sjön går Hallandsleden, men i övrigt är det i stort sett obanat. Jag har gått rundan ett par gånger tidigare men ville denna gång kolla upp en del detaljer avseende framkomligheten. Överlag är det en utmanande tur med en del svåra passager.  

På västsidan om sjön går en liten grusväg fram till och en bit förbi torpet med det passande namnet "Skogen". Det är mest bokskog längs vägen. Vägen slutar med en vändplan en bit norr om torpet. Där står en fantastiskt vacker tall, hedrande att den blivit kvar. 




Där börjar en skotarväg och med den eländet och vanvården. En skotare är, för den som inte redan vet, det stora fordon som man kör ut virket ur skogen med. Bokbestånden i området har gallrats ur. Det sker löpande, en del har alldeles nyligen gjorts, en del förra året eller möjligen året  dessförinnan. En gallring pågår av ett granbestånd längre bort. Gallringsvirket ligger fortfarande kvar, prydligt staplat i små högar. I ögonvrån hade jag redan vid de tidigare utflykterna i området noterat körskadan på skotarvägen, eller snarare början på den. Ungefär där hade vi vikit av ner mot sjön och därför missat det mesta av "härligheten". 

Jag fick nu ett infall att kolla hur omfattande skadan var, så jag fortsatte att följa skotarvägen. Det var förskräckligt. Breda, djupa och ofta vattenfyllda spår. De fortsatte slingrande sig fram genom skogen. Jag stegade till 300 meter, varav 50 avsåg skotarvägen bortom granbeståndet. 




Möjligen har ni fortsatt att undra över mina svordomar inledningsvis ("helvetes djävlar"). På ett ställe var jag tvungen att korsa de hemska spåren. Plötsligt där på kanten gled mina fötter iväg och jag for ner i den blöta geggan, som sipprade in i kängona. Inte alls skönt, jag fastnade en stund, men lyckades hålla mig på fötter. 




Den här typen av kraftiga körskador har omfattande negativa konsekvenser. Friluftslivet skadas som jag illustrerat. Det berörda markområdet förstörs som växtplats i och med att träd inte kan växa i de ofta djupa och vattenfyllda fårorna, som dessutom har kompakterad mark i botten. Träds och buskars rötter, vilka oftast ligger ytligt i marken, slits av. De skadas eller dör. Detta ger indirekt en sämre balans för växthusgasen koldioxid. Metan och lustgas kan också bildas. Den omrörda humusen genererar näringsämnen och tungmetaller, bl a kvicksilver. Detta är särskilt negativt om körspåren ligger i sluttning så att vattnet kan rinna ut i bäckar. 




Jag har alldeles nyligen, av vänliga själar på Twitter, lärt mig hur man i fält tar reda på fastighetsbeteckning och lagfaren ägare. Det tar ett par minuter med en modern mobil förutsatt hyfsad kontakt. De kraftiga körskadorna berör två fastigheter Öströ 1:5 och Öströ 1:11. De ägs av en äldre person på andra sidan av landet. Hen har så hög ålder att man inte kan förutsätta hens vetskap om de aktuella förhållandena på platsen. 




Södra Skogsägarna utför väldigt mycket arbeten åt privata skogsägare i Halland. Om man ser körskador är det ofta en bra gissning att tro det är Södra. Dock inte i detta fall. Jag tror att det möjligen är ett annat skogssällskap inblandat, som också börjar på "S". Åtminstone satt det några såna lappar på ett par vältor strax intill.

Nu återstår att fundera över hur man lämpligen går vidare med detta ärende. Vad jag förstår får skog och mark inte vanvårdas så här. 





onsdag 21 april 2021

Tio års bloggande - 150 tusen besök


Det senaste inlägget

Ganska precis för tio år sen började jag blogga. Bakgrunden till detta beskrev jag i ett blogginlägg för fyra år sedan: 

http://hans-orjan.blogspot.com/2017/02/bloggande-ar-det-nat-att-halla-pa-med.html?m=1 

Då hade jag publicerat ca 200 inlägg och haft 55 tusen besök. Att jag skriver nu igen i ämnet beror på att jag vid uppnådda 150 tusen besök lovat min yngste son en fin middag. Detta som tack för att han satte mig på blogg-banan. Gränsen sprängdes igår.

Dags dato har jag skrivit drygt 300 inlägg. Det gör i snitt 500 besök per inlägg, men givetvis med mycket stor variation. Jag skriver i huvudsak i två ämnen, jord- och skogsbrukets miljöpolitik respektive resor/vandring. 

Vilka är då de tio mest populära inläggen? Det är en god blandning miljöpolitik, resor/vandringar och kultur. 



Det mest besökta inlägget


1. LRF och Skogsägarföreningarna överdriver om regeringens förslag att inventera nyckelbiotoper (3840 besök)

2. LRF överdriver mjölkproduktionens betydelse för biologisk mångfald (2210 besök)

3. Kommunvalet i Falkenberg - partierna och miljön (1900 besök)

4. Semester Sardinien april 2009 (1730 besök)

5. Vi överklagar Falkenbergs kommuns bygglov till ägare av Gekås att uppföra slottsliknande bostad i område med tre riksintressen (1450 besök)                                                                                            

6. Korsnäs timmerränna - ett spännande byggnadsminne i Gästrikeskogarna  (1340 besök)

7. Några skogstankar m a a dikten Gläntan av Tomas Tranströmer (1320 besök)  

8. Regeringsuppdraget som fick SLU listat av Academic Rights Watch (1300 besök)   

9. Fina dagar på Utvandrarleden i sydöstra Småland (1190 besök) 

10. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht använde befängd retorik hos Future Forests i Almedalen (1150 besök)

                                                                                                       

Kul med den goda blandningen. Fyra av inläggen låg topp-tio även för fyra år sen. Det var nr 4, 6, 8 och 10.

Jag är nöjd med att så många tyckt det vara värt att besöka min bloggs olika inlägg. Mest skriver jag för att det är roligt. Till det bidrar förstås att det finns läsare i andra änden. 150 tusen är rätt mycket. Det är som om att alla invånare i Hallands "städer" (Laholm, Halmstad, Falkenberg, Varberg och Kungsbacka) besökt bloggen varsin gång. 

Gå gärna in på min blogg och botanisera runt. Adressen är:

hans-orjan.blogspot.com

Om man googlar mitt förnamn hittar man lätt dit. Välkommen! 



Det första inlägget på bloggen, januari 2011           

 



 





lördag 13 mars 2021

Vandring runt sjön Stora Neten vid Nösslinge i Halland



Mina favoritvandringar i Halland går nästan alla runt lite större sjöar. Det är nåt psykologiskt. Jag, liksom de flesta, gillar "sjöutsikt". Det känns också som en rejäl prestation att ha gått runt en hel sjö. 

En av mina favoritvandringar runt en sjö är vid Stora Neten. Den ligger tre mil nordost om Varberg. Den kallas lokalt även Stora Neden (med d). Den är en av Hallands större sjöar med en yta på 2,9 kvadratkilometer. Vattnet är bra och sjön fungerar som en av flera vattentäkter för kommunen. 




Nösslinge röda träkyrka från medeltiden ligger vackert belägen i sjöns norra ände, alldeles nära vattnet. Den har renoverats många gånger, den senaste mer omfattande för sjuttio år sen. Väggarna är beklädda med röda träspån och taket med grå dito. Kyrkan tillhör Himledalens församling i Göteborgs stift. 

Det finns vid kyrkan en större parkering där man kan parkera om det inte är högmässa. En bro skär väster om kyrkan av en liten bit av sjön i norr. Vid den lilla Gällarpesjön en kilometer västerut har Hallandsleden ett etappmål med vindskydd. Där finns också en parkering.



Karta ur boken "Vandra Hallandsleden" av Sara Danielsson 2020, Calazo förlag. Den röda linjen är Hallandsleden. Den svarta linjen är min och beskriver den väg jag gått öster om sjön. Markeringen "Start" avser etappmål/start på Hallandsleden. 

Hallandsleden löper på Stora Netens västra sida, röd markering på kartan. I kombination med egenfunna vägar på sjöns östra sida (svart linje), blir det en fin runda runt sjön med start och mål på samma plats. Inkluderar man den lilla sjödelen norr om bron är hela sträckan 18 kilometer. Om man struntar i den blir det 15 kilometer. Jag har gått rundan flera gånger och då alltid motsols. Skälet är oklart, men sannolikt beroende på att man då får den mest kuperade och krävande terrängen i början, vilken finns på sjöns västsida. 

Vägbeskrivningen nedan är följaktligen motsols. Men den som vill ha den mest spektakulära terrängen på slutet ("det bästa till sist") kan förstås gå medsols. 

Naturen är varierad med barrskog, lövskog, ängsmark och åkermark. Bitvis är det som sagt rejält kuperat, med ibland klippor och stup.  Området är sjörikt och man ser förutom Stora Neten några mindre sjöar. 




Från västra brofästet (Porsudden) följer man Hallandsleden söderut, till att börja med på en grusväg förbi gården Skogen. Leden följer sjön på en stig ytterligare nån kilometer söderut. Därefter viker leden av västerut i en lång och kraftig stigning. Man skymtar några små tjärnar. Efter ett tag svänger leden av mot söder och sydost. Leden passerar strax intill sjön Långasjö och sen naturreservatet Märkedalen. Där leder det kraftigt nedåt i en klippig ravin tills man når sjön. Där stöter man på en skylt som markerar ett gammalt torpställe. Strax når man sjöns södra vik vid Nedre Lia. Här intill tar kommunen vatten ur sjön.



 

Där Hallandsleden lämnar de öppna markerna vid Nedre Lia, då är det dags att lämna den. Man tar av snett mot vänster på en liten skogsväg och sen vänster en gång till efter några hundra meter. Det bär rejält uppför en bit och sen nedför mot sjöns sydöstra vik Kålleviken. Man följer sjön och tar sen vänster in på en liten avtagsväg efter några hundra meter. Man får hålla ögonen öppna, den är ganska lätt att missa, den tar liksom av både bakåt och nedåt. Efter en stund passerar man gården Hulegård. 




En bit efter gården tar man första skogsbilväg till vänster. Den slutar med en vändplan. Rakt fram fortsätter en mindre stig in i skogen. Den når så småningom en större öppen betesmark, det brukar beta får där på sommaren. Det har funnits en bosättning där, en husgrund finns plus vårdträd. Området passar bra för en rast. Man fortsätter sen lite snett framåt vänster. Då kommer man ner till en grusväg som man tar till höger. Då kommer man strax till gården Bökekolmen. Där tar man vänster och sen är det bara att gå på 3-4 kilometer tills man kommer åter till kyrkan. 




Vill man inkludera även den norra lilla sjödelen är det läge att göra det nu så här på slutet. Det är ganska lättgånget. 

Sammantaget en fin och ganska krävande vandring. Den sammanlagda höjdskillnaden är 365 meter, vilket är rätt mycket för halländska förhållanden. 



Min akvarell

fredag 26 februari 2021

Mina tre tomtlistor


Småspov (Frej Nohrstedt)

76 - 72 - 76

Den här sifferserien skulle t ex kunna vara platssiffror för det nuvarande herrlandslaget på skidor. Bättre är dom tyvärr inte. Nej, nu var jag nog lite orättvis. Sifferserien är istället antalet fågelarter som jag totalt observerat enligt mitt livs hittillsvarande tre tomtlistor. 

Jag fick nåt infall att kolla på de tre listorna. Bara snabbt för att se hur många arter jag noterat. Då blev jag riktigt nyfiken, detta när jag såg att antalet var nästan detsamma, trots att det rör sig om tre väsensskilda biotoper i olika delar av landet. När jag tänkte högt om eventuell orsak till att antalet var så lika, föreslog kärestan mest på skämt antar jag: "det är väl så många arter du kan". En kul provokation som fungerade. Nu var jag bara tvungen att titta in och se vad som gömde sig bakom siffrorna.  

En positiv aspekt på att bli gammal är att åldern ger perspektiv. Här perspektiv på fågelskådande hemmavid. Ända sen jag var liten har jag haft ett visst fågelintresse. Det har tilltagit med åren, men jag har inte blivit nån superskådare. Jag kollar fåglar under andra ärenden, men oftast bara passivt i den meningen att jag observerar och noterar dom som dyker upp, t ex på tomten. Det är rätt sällan som jag aktivt söker efter fåglar. 


Eriksberg, Uppsalas västra utkant (E)

Fenomenet "tomtlista" dök upp hos mig först 2002. Jag minns inte det specifika skälet. Men då flyttade jag och kärestan in i en lägenhet på femte våningen i området Eriksberg i västra Uppsala. Här noterade vi fåglar 2002-2015, d v s 13 år. Vi hade en magnifik utsikt mot nordväst. Där finns Ekebydalen med en av Ekeby Bruks gamla lertagsdammar. Den är en utmärkt liten fågelbiotop med öppet vatten och vassbårder. Till vänster rätt nära balkongen fanns dessutom ett skogsbryn med stora barr- och lövträd. Denna tomtlista var således snarast en lägenhetslista.



Eriksberg (Lena Gustafsson)


Skatön, Söderhamns skärgård (S)

Vi ville efter en tid utveckla vårt naturnära leverne, bland annat paddla kajak, och köpte därför en sommarstuga på Skatön i Söderhamns skärgård. Där  bodde vi 2006-2018, d v s 12 år. Fåglar noterade vi t o m 2015, sen var vi inte mycket där på grund av flytt av vårt huvudboende från Uppsala till Halland. Tomten var 800 kvadratmeter stor, låg nära vattnet med exponering mot syd i en näringsfattig tallskog. Vi var ofta där, t ex alla stora helger, många helger däremellan och några veckor på sommaren. 



Skatön

Glommen, Hallandskusten (G)

Efter pensioneringen och 40 år i Uppsala ville vi pröva nåt annat. Kärestan växte upp i Varberg och höll sen kontakten med Halland via föräldrar och fritidshus. Vi hade varit mycket längs kusten och tyckte mycket om Morups Tånge. Ofta när vi besökte Tången sa vi "Vi kanske skulle bo i Glommen". Glommen är ett levande fiskteläge med idag några få båtar. Tusentalet personer bor här. När vi var i Halland sommaren 2015 fanns ett par hus till salu och vi slog till på det ena. Det ligger cirka 200 meter från havet, i tre riktningar faktiskt. Tomten är 1000 kvadratmeter och omges av en två meter hög oxelhägg. Huset har två våningar och en balkong. Från den har man med tubkikare viss möjlighet att se fåglar på havet.

    

Glommen

I Glommen har vi bara haft tomtlista 5-6 år, d v s ungefär hälften så lång tid som på de två andra platserna. Innebär det kanske att vi med ytterligare tid kommer att se många fler fåglar? Jag är tveksam. Erfarenheten är nämligen att antalet nya obsar per år beskriver en mättnadskurva. I Eriksberg började det mattas av efter cirka tre-fyra år. Efter fem år uppnåddes ungefär 90 procent av det antal som sen kom att noteras totalt. 


Antal kumulerade nya arter över tid, lägenhetslista Eriksberg Uppsala


Dock kan tilläggas att en superskådande vän i kommunen söder härom utlovade att min tomtlista momentant skulle bli 50 procent längre om jag bjöd hem honom och sambon på fika. Det låter lovande. Får bli när coviden är bekämpad. Hoppas inte flyttfåglarna dragit då. 


Vilka arter såg jag?

Längst ner i dokumentet finns alla arter som jag noterade (såg eller hörde). De är uppdelade på några olika kategorier, om de fanns på en (40 %), två (37 %) eller tre (23 %) av platserna. Totalt blev det 124 arter. Det är ungefär halva antalet arter som jag sett i Sverige. Om man har förmånen att kunna bo intill lite spännande natur så kan man således notera mycket fåglar. Ingen av arterna jag noterade på de tre tomtlistorna var "livs-kryss", d v s att jag hade stött på dom tidigare. Detta har väl att göra främst med att jag började med tomtlistor först när jag var drygt 50 år. Skådat fågel passivt hade jag gjort åtminstone under 30 år dessförinnan och då sett eller hört en hel del.  


Särskilt roliga minnen

Eriksberg - Ett morgontidigt "sekundkryss": Som vanligt vaknade jag tidigt. Som av en ingivelse tittade jag direkt i tuben ner mot lertagsdammen. Och där simmade en bläsand. Detta var första och sista gången jag såg en sån där. Bara ett par minuter senare var den borta. Så ett "fåtöljkryss" av rang: Jag var hemma och sjuk, satt i fåtöljen och pratade  med brorsan på telefon. Då flög en stor havsörn in från vänster och med riktning in mot stan. Telefonen kastade jag till förmån för kikaren. Brorsan undrade förstås vad som hänt. Det var den första och enda havsörnen på min lägenhetslista. Kärestans främsta minne var en flock lågflygande sångsvanar - vår högt belägna lägenhet gjorde det möjligt att se dom från ryggsidan.  

Skatön - Det främsta minnet här gäller också havsörn. Jag stod inne och diskade när jag fick höra att mycket kraftigt "jamande" ljud utan- och ovanför huset. Det var mitt i sommaren och mitt på dagen. Jag rusade förstås ut och fann två havsörnar som ljudligt lekte med varandra, som en brottningsmatch i luften. De höll på i flera minuter innan de drog vidare. Kärestan lyfter som minne fram de flockar av storspovshonor som ljudligt och punktligt började flyga söderut i midsommartid redan. Väldigt karakteristiskt, samtidigt lite sorgligt med den tidiga avfärden söderut.

Glommen - Tomtkryss på havssula är häftigt. Det är en fantastiskt vacker fågel, särskilt i flykten lågt över vågorna. Några få gånger hade jag sett såna, bl a från Glommens hamn. Vid ett sånt tillfälle slog det mig att jag borde kunna se dom i tuben från vår balkong. Det visade sig riktigt och jag såg flera redan vid första försöket. En ovanlig och med ögonen svårupptäckt art som plötsligt dök upp var göktyta. Nu råkade den tyvärr, skrämd av en inbiten skådare från trakten, flyga rätt in i en fönsterruta och svimmade av. Jag kunde då titta närmare på den. Tack och lov kvicknade den snart till och försvann. Kärestans främsta intryck från fågellivet på tomten är de svärmar av strandskator som drar fram i omgivningarna. Bland annat sitter de ofta på taken och överröstar gråtrutarna. 



Sidensvans


Nedan samtliga arter efter "vanlighet" på de tre tomtlistorna:


49 arter (40 %) fanns endast på en av platserna, nämligen:

Eriksberg endast (19 arter)

bläsand domherre duvhök entita fiskgjuse fjällvråk gräshoppssångare gröngöling kricka nötkråka nötskrika rörhöna sidensvans silltrut sothöna stenknäck svarthätta tamduva tofsmes

Skatön endast (18 arter)

alfågel drillsnäppa enkelbeckasin grå flugsnappare gråspett kanadagås x grågås lärkfalk morkulla skogsduva silvertärna skäggdopping spillkråka stenfalk stjärtmes svärta talltita tofsvipa trädkrypare

Glommen endast (12 arter)

gråtrut gravand grönbena göktyta havssula kentsk tärna kärrsångare pilgrimsfalk skogssnäppa sillgrissla större korsnäbb turkduva

På två av platserna (45 arter, 37 %)

E = Eriksberg, G = Glommen, S = Skatön

bergfink (EG) björktrast (ES) dubbeltrast (ES) ejder (SG) fasan (EG) gluttsnäppa (SG) gräsand (EG) gransångare (SG) gråsiska (EG) gråsparv (EG) gulsparv (EG) gärdsmyg (SG) gök (SG) havstrut (SG) havsörn (ES) hussvala (SG) kattuggla (SG) kaja (EG) knölsvan (SG) korp (ES) kråka (EG) mindre korsnäbb (EG) nötväcka (ES) ormvråk (ES) pilfink (EG) råka (EG) rödbena (SG) rödvingetrast (ES) sånglärka (EG) sångsvan (EG) skata (EG) småskrake(SG) småspov (SG) sparvhök (EG) stenskvätta (SG) storskrake (ES) strandskata (SG) svarthakedopping (ES) svartmes (ES) törnsångare (EG) tornseglare (EG) vigg (ES) trana (SG) vitkindad gås (SG) ärtsångare (EG)

På alla tre platserna (28 arter, 23 %)

blåmes bofink fiskmås fisktärna grågås grönfink grönsiska häger kanadagås knipa koltrast kungsfågel ladusvala lövsångare ringduva rödhake rödstjärt sädesärla skrattmås stare steglits större hackspett storskarv storspov svartvit flugsnappare talgoxe taltrast trädgårdssångare



Rödstjärt



tisdag 19 januari 2021

Mina akvareller 2020



Skådare junior 




Nösslinge kyrka




Streckgummor i rött och hatt




Längtar Kreta




Fiske i Björkasjön




Ägget är hårt




Begrundan




Brunt på vitt




Lever stilla




Vila vid skåp




Skuggorna är ännu långa


måndag 11 januari 2021

Debatt i Hallands Nyheter med LRF om skogsutredningen och naturvård

  


Inlägg av skogsansvarig LRF Halland

Mathilha Clausén Wingårdh inledde 18 december med ett debattinlägg på Hallands Nyheters opinionssida "Ordet är fritt". I mitt tycke vantolkade hon Skogsutredningen och passade på att vädra LRF:s mantra att naturvården hotar skogsägarnas äganderätt.



Nedan länk till inlägget. Eventuellt funkar den inte p g a nån betalvägg:

https://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2528/article/1266972/4/3/render/?token=84d61363b477a9954200de261a40cdb6&vl_platform=ios&vl_app_id=se.hallandsnyhetervarberg.ereader&vl_app_version=6.1.8


Min replik

Redan tre dagar därefter skickade jag in en replik, förankrad i styrelsen för Naturskyddsföreningen i Falkenberg, där jag numer är ledamot. På grund av julledigheter på Hallands Nyheters debattredaktion blev repliken publicerad först idag 11 januari. Fullt läsbar originaltext längst ner här.



Nedan länk till repliken. Eventuellt funkar den inte p g a nån betalvägg:

https://www.e-pages.dk/hallandsnyhetervarberg/2552/article/1277345/4/3/render/?token=244ffef3da0667d259a43c739d0683ca&vl_platform=ios&vl_app_id=se.hallandsnyhetervarberg.ereader&vl_app_version=6.1.8


Min text i original nedan, sannolikt lättare att läsa:

Detta är en replik på Mathilda Clausén Wingårdhs inlägg “Vågar jag öka upp naturvärdena i min egen skog?” (HN 18/12). 

Med avstamp i den nyligen presenterade Skogsutredningen vädrar hon sin oro för att arbete med naturvård skulle kunna ge “för stor” biologisk mångfald så att äganderätten kommer i fara. Hon verkar tänka sig att staten “beslagtar” nåt värdefullt objekt och bildar reservat. 

Det är obegripligt att hennes inlägg kommer nu och refererar till Skogsutredningen. Det är som om hon inte har läst den. Där finns ett tungt förslag att skyddet av skog med höga naturvärden ska ske på skogsägarens initiativ. Ett eventuellt formellt skydd ska i huvudsak vara en frivillig överenskommelse mellan skogsägaren och staten.  

I utredningen sågas Skogsstyrelsens arbete med att inventera nyckelbiotoper (NB). Det sägs sakna legalitet. NB har haft en avgörande roll inom certifieringssystemet. Detta på så sätt att avverkning inte fått ske av sådana. Vad som ska komma istället är oklart. Utredningen skriver svävande om “naturmiljöbeskrivningar”, men de ska inte ha nån given beslutstyngd. Man föreslår att registret över NB ska avvecklas. Det verkar inte genomtänkt, det är att tappa bort skogens pärlor.  

Skogsägaren har enligt utredningen att själv se till att det finns underlag för att säkra naturvården. Rimligen genom uppdrag till ackrediterade firmor. Det vore bra. Inventeringen av NB som skett har inneburit att skattebetalarna stått för kostnaderna. 

Utredningen utmynnar nog i en eller flera propositioner. Än kan vi inte veta vilka förändringar som kommer att ske vad gäller naturvårdsarbetet. Men den tydliga strömningen är att mycket mer ansvar läggs på skogsägaren enligt devisen “frihet under ansvar”. Kommer denna att klaras? Det finns skäl till oro. Det halländska skogsbruket är inte särskilt attraktivt med granmörker, körskador och oframkomliga hyggen.   

Man kan fråga sig vilka institutionella incitament som finns för skogsägarna att satsa på naturvård. Förutom svävande formuleringar i Miljöbalken och Skogsvårdslagen återstår endast certifieringen. Ska man vara med där måste man avsätta en viss andel av arealen för naturvård. Den som väljer att inte vara certifierad har ingen morot. Det känns alls inte bra. 

Hans-Örjan Nohrstedt

Styrelsen Naturskyddsföreningen Falkenberg