torsdag 3 juli 2014

Almedalsveckan – ett miljömässigt hjärnsläpp




”Jag är i Almedalen och twittrar, alltså finns jag”, kunde Rene Descartes ha formulerat sin berömda filosofiska tes om han levat här och nu. Descartes var för den som inte minns det en fransk vetenskapsman och filosof som var verksam under 1600-talets första hälft. Han slutade sina dagar i drottning Kristinas tjänst i Stockholm där han blev sjuk och avled. Han har bäst blivit ihågkommen för sina tankar kring Varat och hur man kan veta att man finns till, dessa tankar kärnfullt sammanfattade i ”Jag tänker, alltså finns jag”.




Hade han levat nu kanske han varit anställd av Reinfeldt och ingått i någon slags think-tank som skulle lista ut hur Alliansen skulle åstadkomma något annat i höstens val än vad alla prognoser utvisar. Denna think-tank hade givetvis varit i Almedalen som alla andra VIP-ar och bl a ägnat sig åt att tok-twittra om sitt intressanta deltagande där.

Om jag hade varit Olof Palme hade jag vänt mig i min grav om jag kunnat se hur mitt lastbilsanförande från 1968 utvecklats till masshysteriska excesser där alla som vill räknas måste vara med och synas. Likt en nollåttornas och andra cityslickers catwalk, fullt i klass med Cannesfestivalens kändisorgier på Rivieran. I årets vecka deltar uppskattningsvis drygt 25000 personer (preliminär uppgift från Almedalskansliet), varav ca 700 journalister. Antalet arrangemang på plats är ca 3000.


 

Sen lite knapp ett år är jag aktiv på Twitter. Jag följer där regelmässigt ett 50-tal personer, organisationer och myndigheter verksamma inom företrädesvis miljöområdet. Dessutom flera nyhetssajter. Inför och nu så här en bit in i Almedalsveckans andra halvlek har jag bl a noterat många ”tweets” av följande art:

·        ”Nu ska jag bege mig till Almedalsveckan”

·        ”Nu är jag på plats vid Almedalsveckan”

·        ”Här är jag på bild vid Almedalsveckan tillsammans med andra VIP-ar”

Många verkar behöva synas och bli bekräftade, eller som Descartes skulle sagt ”veta att de finns”. Meddelandena ovan är sedda enskilt oftast i sig helt ointressanta för gemene man och kvinna, inklusive för mig själv. Men alla dessa små tweets är sedda tillsammans för mig mycket intressanta på det sättet att de genomgående totalt saknar reflexion över den miljömässiga problematiken i att man ens rest till Visby. Och i mitt fall är det således normalt väldigt miljökunniga och –engagerade personer/organisationer som jag följer på Twitter. Allt detta tyder på ett kollektivt hjärnsläpp där man totalt saknar förmåga att se sig själv och polarna i Visby lite grann från ovan. Två exempel på offentliga personer, vilka uppenbarligen är i Visby, twittrar flitigt därifrån och normalt tänker på miljökonsekvenser, men som i detta fall inte skrivit en enda reflekterande tweet om Almedalsveckans miljökonsekvenser, är:

·        Björn Risinger, GD Hav- och vattenmyndigheten

·        Matilda Ernkrans, S-riksdagskvinna från Örebro, talesperson för S i frågor om miljö, klimat och mat. Dessutom är hon ordförande i riksdagens miljö- och jordbruksutskott

Uppenbarligen med i Almedalen är också miljöinriktade organisationer som Naturvårdsverket, Forskningsrådet Formas, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden. Inte heller de har mig veterligen på Twitter reflekterat över evenemangets miljöbelastning,

Till Visby kan man företrädesvis ta sig på två sätt, med flyg eller med färja. I båda fallen är drivmedlet fossilt och bidrar till växthuseffekten. Jag har, med antagna förutsättningar angivna nedan, försökt beräkna hur mycket koldioxid som resandet tur och retur fastlandet resulterar i.

Slutnotan blir: 2 miljoner kg koldioxid. Det motsvarar utsläppen från en modern bil som körs 330 varv runt jorden vid ekvatorn.

Förutsättningar för beräkningarna:

·         25000 tillresta deltagare, varav absoluta merparten från fastlandet (enligt Almedalsveckans kansli)

·         Alla reser med flyg från Stockholm Arlanda (75 % av alla) eller med färja från Nynäshamn (25 %) (”de flesta reser med flyg” sa Almedalsveckans ansli på min fråga)

·         Avståndet Arlanda – Visby t o r är 446 km, Nynäshamn – Visby t o r är 294 km (Naturvårdsverket)

·         Koldioxidutsläpp från flyg 170 g per person och km, från färja 250 g per person och km (Naturvårdsverket)

·         En nyregistrerad bil släpper ut ca 140 g koldioxid per km (för 2012, enligt Trafikverket)

·         Ett varv runt jorden vid ekvatorn mäter 40075 km (Wikipedia)


Till framräknade 2 miljoner kg kommer sedan givetvis allt lokalt resande till och från Stockholm/Nynäshamn/Oskarshamn respektive på Gotland runt Visby. Det har jag inte ens försökt ge mig på att uppskatta. Men jag välkomnar om någon annan ger sig i kast med uppgiften. Kanske är det en lämplig fördjupningsuppgift på någon universitetskurs i miljövetenskap.

Mängden 2 miljoner kg koldioxid från Almedalsveckans till- och frånresande är liten i ett nationellt sammanhang och utgör uppskattningsvis endast 40 miljondelar av Sveriges samlade utsläpp. Den lilla andelen kan tyckas vara marginell i praktiken, men dess politiska och symboliska betydelse måste anses vara betydande. Samhällets makthavare måste gå före och uppträda som goda exempel. Det är precis samma logik som när Sverige deltar på den internationella klimatpolitiska arenan och när regering och riksdag fattar långtgående och krävande beslut om Sveriges utsläpp, detta trots att dessa globalt inte är mer än en droppe i havet.  

Almedalsveckan verkar av det stora deltagandet och mediala intresset att döma fylla en viktig politisk funktion. Det är också enligt min egen uppfattning av mycket stor vikt för samhällets positiva och demokratiska utveckling att olika samhällsintressen kan mötas i en öppen dialog. Men om riksdagspartierna, vilka anges som huvudarrangörer av Almedalsveckan, menar allvar med sina miljöpolitiska intentioner, borde man se sig om efter en alternativ plats dit de som önskar delta kan resa på ett miljövänligt sätt. Jag har utgått ifrån att merparten deltagare kommer Stockholm och Mälardalsområdet.  Om det visar sig stämma så vore Stockholm förstås det naturligaste valet. Annars Göteborg, Malmö eller annan större ort längs stambanan. Detta vore ju självklart trist för Visby, men en stor fördel för miljön. Om partierna och alla andra organisationer som brukar delta i Almedalen tycker synd om Visby kan man ju ge Visby den summa pengar som alla tillresande skulle ha fått i form av kostnader för resor, kost och logi. Det är säkert en betydande summa.

Som medborgare i Sverige har jag utgått ifrån att riksdagens, regeringens och myndigheternas bedömning av allvaret i hotande konsekvenser av växthuseffekten är i huvudsak korrekta. På det personliga planet tar jag därför cykel eller tåg så ofta som det är möjligt, detta istället för bil, buss eller flyg. Bl a av den anledningen äter jag inte heller kött. Samtidigt som jag och andra engagerade medborgare nu gör dessa delvis uppoffrande val för miljöns skull förväntar jag mig också att samhällets makthavare i form av politiker, myndighetschefer och företagsledare är föregångare och goda exempel. Jag kan tyvärr inte se att arrangemanget och deltagandet i Almedalen passar in i en sådan hållning.

Ett märkligt förhållande är att det i media inte har varit någon som helst diskussion om den miljömässiga lämpligheten i att ha ett dylikt möte i Visby. Detta trots att så många miljömedvetna och debattglada människor är där, och trots att hela ca 700 journalister är på plats. Det kan ju inte bara vara jag som tänkt den här tanken. Kan de vara så, Gud förbjude, att alla är så glada för att på försommaren få en gratis Gotlandsresa betald av sin organisation, med möjligheter till sol och bad i anslutning, att man helt tappar omdömet och självkritiken?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar