Från dimman ut i solen - 10 km vandring från Rogård till Glommen i Halland

Efter ett ärende i Varberg tog jag buss 652 söderut mot Falkenberg. Jag hade kommit på att det skulle gå bra att hinna med både vandring och fågelskådande om jag hoppade av bussen i Rogård mellan Björkäng och Morup istället för att åka hela vägen. Därifrån är det 10 km promenad längs havet hem till Glommen och under färden passerar man fyra-fem fina fågellokaler. En bit får man dock gå på en smal asfalterad väg mellan Morup och Stranninge. 

Det började väldigt dimmigt när jag gav mig av rakt ner mot havet och Norra Lyngen. Låga dimmoln svepte över fälten. Att havet var alldeles nära var svårt att se. 

Först när jag var alldeles intill blev stranden och havet synliga, men bara knappt. Innan jag bestämde mig att ge mig ut på den här vandringen hade jag dock förvissat mig om att dimman skulle lätta på eftermiddagen och solen bryta fram. Och mycket riktigt, jag hade inte varit där mer än 10-15 minuter innan det klarnade upp.

Jag stod vänd mot havet och väntade på att nåt eventuellt skulle hända i form av spännande fåglar. Efter inte mer än ett par minuter rörde sig nåt en bit borta till höger. En stenskvätta flög iväg. Och precis där den lämnat vippade så ett par gulärlor fram på marken. Whaoh! Så fina de var! Årets första för min del. 

När jag flera timmar senare rapporterade dagens observationer på Artportalen insåg jag att dessa två gulärlor var de första som setts i Halland. Vet inte om jag nånsin har varit med om att bli först. Med tanke på hur många andra mer inbitna skådare som alltid är ute är chansen rätt liten. En del andra arter blev det också, värt att notera var främst röd glada och tornfalk. 

För att komma vidare söderut mot Glommen går det att ta sig fram längs strandängarna, men det är mycket besvärligt på grund av diken och stängsel. Efter att ha gjort det två gånger brukar jag efter det välja att gå vägen i riktning först mot Morup och sen vika tillbaka mot havet och den lilla byn Stranninge. Det blir ett par kilometer på en smal asfalterad väg i ett jordbrukslandskap. Man har dock havskontakt hela tiden. Väl framme i Stranninge tar man ner till höger förbi några fina feriehus, detta strax före vänstersvängen på vägen.

När den vägen tar slut kommer man ut på strandängarna igen och viker av till vänster ut mot Koggerudden. Jag tycker den är en pärla här på kusten med sina stengärdesgårdar och betade ängar. Skottland har jag bara sett på bild och jag tänker på det landet när jag är på Koggerudden. För att vara på halländska kusten befinner man sig också relativt högt över vattenlinjen. Väl kommen hit strålade solen från en helt klar himmel.

På sträckan vidare mot Morups hallar (klipprik udde; bilden) dök en del nyanlända upp, som sädesärla och gransångare. I buskagen innanför hallarna satt fyra hämplingar, två honor och två hanar. Hanarna satt högt upp och det röda på bröstet lyste i solen. 

Halvvägs mot naturreservatet Digesgård passerar man en fin hallandslänga. Sen ett område där Länsstyrelsen håller på med ett projekt som syftar till att återskapa öppen sandmark. Flera arter insekter är särskilt knutna till sådan. Och konstigt nog i sandiga Halland börjar det bli en bristvara. De öppna strandängarna är beroende av bete. När det blir för svagt sprider sig vresros och enbuskar. Dessa röjs nu bort från en del ytor. Här hade man också skapat lite öppna vattenytor och dessutom bränt av fjolårsgräs ("lunta" på halländska). 

Strax innan naturreservatet Digesgård satt den så där, den svarthakade buskskvättan. En hane satt och sjöng försiktigt i toppen på en liten låg tall. Den var förvånansvärt orädd. Jag lyckades komma bara femtontalet meter ifrån den, så jag fick en bra titt. Igår såg jag en också, då nere vid stranden lite längre fram mot Glommen, den var också väldigt orädd. 

Arten är inte helt ny för mig, jag såg några ifjol också. Den är vanlig lite mer söderut i Europa, från väst till öst, men den har sen nåt år börjat dyka upp i sydvästra Sverige. Förra året häckade sannolikt ett antal par längs kusten i Halland. Rätt många skådare kom tillresande. 

Jag gick 10 kilometer, men det tog mig hela 3,5 timmar insåg jag när jag väl var hemma och tittade på klockan. Så blir det ofta när jag är ute och det finns mycket att spana in. Inom parentes hade jag nog kommit fortare hem utan att hoppa av bussen där i Rogård...

Den här typen av vandringar, där man går från ett ställe till ett annat längs havet, fungerar bra i Halland. Det finns både bussar och tåg som trafikerar parallellt med kusten.

Bara att pröva på!