Kärestan har genom sitt intresse för nyckelbiotoper gjort att jag fått upp ögonen för detta område vid Börje sjö. Det finns nämligen flera här. Fiby urskog har jag annars besökt många gånger under utbildningen och också många gånger privat för utflykter. En av de senaste jag minns var tillsammans med Friluftsfrämjandet.
Vi gick först en liten medsols runda söder om parkeringen vid Fiby urskog. Där finns en nyckelbiotop i ett mycket blockrikt parti. På vägen in där så dök som vanligt upp en gammal körskada. Från träden hängde skägglav och på blocken växer mycket mossa. I trädskiktet dominerar gran.
På väg ut ur området snubblade vi över nån gammal forskningsstudie. Några träd var försedda med skylten "Försöksyta". Ansvarig institution var enligt skylten Skogsbotanik på Skogshögskolan i Stockholm. Institutionen försvann 1977 då Sveriges Lantbruksuniversitet bildades. Skylten var överraskande väl bibehållen, säkert nån giftbemängd plast.
På marken låg flera exemplar av en tre-fyra decimeter hög och sex-sju decimeter lång tunnel av nån slags väv. Inuti fanns vedrester. Vi tolkade det som om det var ett nedbrytningsförsök för vedartat material. Efterforskningar pågår för att försöka utröna vem som bedrivit studier här och vad forskningen gick ut på.
Strax norr om Fibysjön ligger gården Himrarna. Om man kommer per bil kan man ställa den i skogen lite bortom gården. Därifrån kan man gå skogsbilvägar runt Börje sjö, det är en dryg mil. Börje sjö är inte längre nån sjö, den dikades för länge sen. Dikena är flera meter djupa och det kärr som nu återstår är beväxt med tanig björk.
Av nån anledning brukar vi alltid gå rundan medsols. Efter ett par kilometer kommer man till ett större hygge med en del kvarlämnade aspar och björkar. I dessa brukar trädpiplärkor uppehålla sig om årstiden är rätt. En gång har jag sett kungsörn. Den uppenbarade sig plötsligt strax över trädtopparna på hyggets nordsida som vetter mot Börje sjö.
Efter ytterligare några kilometer kommer man till rundans stora behållning, den stora glupen med flera gamla ekar invid. Den här gången var det en hel del vatten i den. Vi har sett den från helt torr till bräddfull med vatten. En glup är en tidvis vattenfylld försänkning som saknar uppenbara till- och utflöden. Dessa finns i stället under markytan. Glupar bildas under komplicerade geologiska, kvartärgeologiska och hydrologiska förhållanden. De är särskilt rikliga i delar av Uppland, bl a i det område vi befann oss. Man kan se fler längs vår runda, men denna är mest magnifik.
Invid Börje sjös utlopp i de stora dikena, finns en annan nyckelbiotop, sannolikt registrerad eftersom den har flera stora lövträd och en del gammal gran. På vägen finns ett naturens eget konstverk. Mossor och lövförna håller på att ta över en gammal skylt. Rätt läcker i mitt tycke.
Testa gärna denna runda. Mycket att titta på och bra motion.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar