Man iaf anar en vit stork på långt håll
Jag är ingen dogmatisk eller nitisk ornitolog. Mest kollar jag fåglar då jag är ute i andra ärenden. Jag kan inte stå still mer än tio minuter, sen tröttnar jag och får spring i benen. Ett par listor har jag dock, en svensk livslista, en tomtlista. Tävlar där mest med mig själv så att mängden arter ska öka. Det är kul att lära sig nya arter.
Jag åker aldrig iväg på långa s k "drag". Till för mig nya arter som setts på trakten kan jag ge mig iväg och då ta bilen, sen sju år en elbil, om det behövs. Dock har jag satt upp en max distans på fem mil enkel väg. Flertalet kryss på min rikslista har jag gjort i samband med resor med annat syfte. Jag kallar dem "snubbelarter".
Efter pensioneringen lämnade jag Uppsala och flyttade till Glommen, ett fiskeläge en mil norr om Falkenberg. Fågelskådning var en viktig anledning. Här finns landets kanske bästa streckfågellokaler, kanske främst för vadare. Jag flyttade till fåglarna och låter dom komma till mig.
En art jag inte sett i Sverige var, till för ett par månader sen, vit stork. Nej, storken kom inte, iaf inte till mig. Jag fick komma till storken. Den här var på rimligt avstånd, tre mil hemifrån. Jag fick ryktesvis veta om att det gick en vit stork på fälten nära Suseån och Getinge, halvvägs till Halmstad. Avgörande sen för att jag drog ut var tipset om appen Animal Tracker. Många vilda djur som försetts med gps-sändare kan spåras med den appen.
Så också denna stork kallad Birgit. Lätt att se var storken befann sig. Bara att åka dit och kryssa den, tänkte jag. Men så enkelt var det inte. Appens position av djuret görs inte kontinuerligt. Därför kan den ha rört på sig mellan positionerna. Jag satsade direkt innan soluppgången, men inget napp.
Åkte sen tillbaks strax före lunch, nu i sällskap med vännen Tom. Vi hann inte gå mer än ett par hundra meter så ropade han: ”Där kommer den”, inflygande från höger längs Suseån. Den landade sen snart och gick lugnt runt lite. Hållet var långt, men vi fick några bilder. Vit stork var kryss för min del, första gången sedd i Sverige. Kul! Art nr 255 obsad i Sverige.
Efter nån dag började jag fundera på vad som skett. Varför flyger det omkring storkar med gps-sändare? Och varför finns lägesuppgifter allmänt tillgängliga via den där appen? Är detta etiskt försvarbart? Är det kul att kryssa en fågel med hjälp av satellitdata?
Det är tydligen intresseföreningen "Storkene.dk" som tillsammans med Statens Naturhistoriska Riksmuseum som satt GPS-sändare på ett antal storkar. Få som är ringmärkta återfinns och GPS ger möjlighet att lära mer om flyttvägar och dödsorsaker. Bland annat hörde jag någonstans att man tack vare sändarna kommit på att storkar drunknat i gödselbrunnar utan tak. Ovanpå flytgödseln bildas ofta ett tunt lager av flytande växtdelar, ett s k svämtäcke. För storken ser detta lager sannolikt ut som mark. Tak på gödselbrunnar verkar inte vara ett krav.
Jag funderade ett tag på hur kul det var med att kryssa en fågel med hjälp av GPS-sändare, satellit och en app på mobiltelefonen. Det landade i att den aktuella upplevelsen var avsevärt mer tilltalande än när man far på nåt larm där det visar sig stå ett par hundra personer på rad, stirrande i sina tubkikare. Det var stämningsfullt att åka ut i mörkret och att sen återvända med en vän som hade ögonen på skaft. Ett bra lagarbete.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar