Utsikt från rummet på Västervåg ut mot Gubbanäsan
Från Varberg, denna gång boende i det fint belägna och väl fungerande vandrarhemmet Västervåg, har vi oftast tagit oss söderut eller österut för att vara ute i naturen. Söderut till Morups tånge och Galtabäck för att skåda fågel eller österut till höjderna och skogslandskapet för vandring. Den här gången vill vi variera oss för att se vad som fanns norrut. I förväg hade vi sett ut Båtafjorden, Årnäsudden och Gamla Varberg som nedslagsplatser på vår upptäcktsfärd.
Kråkris på norra Gubbanäsan
Båtafjorden
Båtafjorden är en havsvik med stora strandängar som restaurerats. Platsen sägs vara en av Hallands bästa lokaler för häckning av vadare. Där finns ett nyrustat fågeltorn centralt placerat på ängarna längs vägen mellan mellan Bua och Ringhals. Väl där får man fokusera på ängarna och havsstranden och tänka bort Södra Cells massafabrik i Väröbruk åt ena håller och Ringhals kärnkraftverk åt andra hållet. Från tornet är det rätt långa avstånd till havsviken och till dammarna öster om vägen varför en tubkikare rekommenderas. Vi klarade oss hyfsat ändå med vår handkikare och såg bl a gluttsnäppa, rödbena, gravand, ormvråk och tornfalk.
Besökets ornitologiska höjdpunkt kom när vi var på väg från tornet tillbaka till bilen. Vi stod på stigen och tittade på de två ormvråkarna. Då kom en litenkungsörn majestätiskt inseglande från sydost på stadiga vingar. Ormvråkarna upptäckte den också och gick snart till attack. Örnen verkade inte bry sig utan seglade lugnt vidare utan att röra på vingarna. Den gjorde en runda i luften och visade upp hela sin undersida. Den var kanske 30 % större än vråkarna. En kontroll på nätet visade att det är förvånansvärt liten storleksskillnad mellan en stor ormvråk och en liten kungsörn. Örnen tröttnade på vråkarna, drog ihop vingarna och gjorde ett snabbt dyk vartefter den försvann bortom skogsranden. En mäktig upplevelse, jag tror detta var bara fjärde gången jag sett en kungsörn, tidigare gånger var på Österlen, vid Börje sjö utanför Uppsala och på Gotska Sandön.
Årnäsudden
Slånbärsbuske vid stranden på Årnäsudden
Vi vände åter mot Varberg och tog vägen ut på Årnäshalvön. Längst ut finns reservatet Årnäsudden, ett par hundra hektar stort trädlöst område med ömsom betad äng, bränd ljunghed, häll- och våtmarker. Där finns också ett antal gravar från brons- och järnålder. Området är lättgånget och det finns många vackra klippor att bese eller sitta ner på för att äta sin medhavda matsäck. Utsikten över havet är ändlös. Jag skulle gärna återvända längre fram på säsongen för ett bad från klippstranden. Några fåglar vi lade märke till var törnsångare, ängspiplärka, skärpiplärka, stenskvätta och tornfalk.
Gamla Varberg
Gräsmark på toppen av Gamla Varberg
Ytterligare en bit närmare staden ligger Gamla Varberg. Det är en glest enbevuxen granitkulle som sticker upp ca 50 m över havet. Kullen är hävdad genom bete. På toppen av berget finns ett bronsåldersröse och utsikten över Balgöfjärden med stranden och Balgö nedanför är magnifik. Balgö såg lockande ut och vi har nu i några år pratat om att ta oss ut dit, kanske blir det med kajak. Reservatets informationsskylt lät berätta att man under höststrecket kan se småspov här, vilka lockas av en riklig tillgång på kråkbär. Den berättade också att reservatsnamnet Gamla Varberg inte alls betydde att staden legat här tidigare utan att det kom sig av att detta varit en plats för en vid fara varnande vårdkase, likt klippan där Varbergs fästning nu ligger varit för länge sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar