Nedanstående
text är tidigare inlagd som en kommentar till ett inlägg ”Skogen byggde staden”
på Marianne Erikssons (LRF Skogsägarna) blogg:
Jag
instämmer i skogens och skogsindustrins avgörande värde för Sveriges ekonomi,
utveckling och välstånd. Också i att det finns potential för framtiden att
spela en än större roll i den biobaserade ekonomien.
Men jag
instämmer inte i din idylliska bild av vad som byggde staden, eller rättare
sagt överflödet manifesterat av de sanslösa lyxhusen längs Strandvägen i
Stockholm, som du skriver om.
Nej, det var
inte skogen som byggde staden och de aktuella lyxhusen längs Strandvägen. Det
var istället baggböleriet och alla de arbetare som i skogsbruk och
skogsindustri slet och genererade övervinster åt den tidens företagsägare, som
lade grunden. Det var mervärdet av affärer med lurade skogsbönder och arbetarnas
slit som gick ner i företagarnas fickor så att de kunde finansiera bygget av de
överdådiga husen vid Strandvägen. Och det var fattiga byggarbetare i Stockholm
som förstås utförde jobbet på plats. Dessa hus må tyckas vara vackra där längs
vattnet, men de minner om en orättvis samhällsordning där få levde i överdådig lyx
på fattigas bekostnad.
Tyvärr finns
det fortfarande år 2015 exempel på träpatroners lyxliv och fasoner. Det har de
senaste månaderna knappt gått en dag utan att SvD rapporterat om fartblindhet
och brist på sans hos dagens träpatroner i SCA:s ledning.
I det
aktuella fallet vid Strandvägen är det stenhus. Men historien är förstås också full
av exempel där städer faktiskt byggts med virke från skogen. I många fall
handlade det då om en förskräcklig rovdrift där man bara plockade ut timmer utan
tanke på återväxt och kommande generationer.
Det mest
trista exempel jag själv sett på sådan rovdrift var totalt förstörda områden i
Michigan som fick leverera timmer till den stora expansionen av Chicago kring
förra sekelskiftet. Växtliga skogar med enorma träd hade där på kort tid förvandlats
till öken. När jag var där i mitten av 1980-talet hade man fortfarande inte
fått ordning på återväxten. Efter de stora avverkningarna hade den tidens
skogsägare fått för sig att bränna upp markens då djupa organiska skikt för att
bedriva jordbruk i den underliggande sanden. Det blev förstås fiasko. De
skogarna var nämligen lika de tropiska i den meningen att näringskapitalet
huvudsakligen låg i biomassan.
Tillägg i efterhand till det sista stycket:
En av forskarna jag besökte på Michigan Technological University, Dr Bruhn, jobbade efter hypotesen att mykorrhizan slagits ut helt av bränderna. Man hade nyligen startat försök med att inokulera plantorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar