Några skogstankar m a a dikten Gläntan av Tomas Tranströmer

Tyvärr har jag trots idogt googlande på nätet inte lyckats med att ta reda på utgivningsåret. Den som vet får upplysa mig. Senare, i april 2017, berättade Eric och Anette Bagger vänligen för mig att dikten finns i samlingen Sanningsbarriären från 1978 (se kommentar nedan) .

Gläntan är en älskad och ofta återgiven dikt i olika sammanhang. Den kan tolkas både bildlikt och bokstavligt. Den ger tydligen tröst till många i svåra stunder, men vittnar också om skogslandskapets variation och människans användning av det över tid. Gläntor finns även i den icke brukade skogen och uppkommer genom t ex stormar, bränder och insektsangrepp. De är viktiga i skogsekosystemets föryngring (finns en ”GAP-theory” som är populär bland ekologer).

Gläntorna minner i den brukade skogen om alla de torp där det förr fanns fullt av aktivitet. Idag är de i bästa fall bevarade av entusiaster med spår som husgrunder och vårdträd. I sämsta fall är de slukade av granåkrar.

Den finaste skogsglänta jag vet är den som ligger vid ”Bonnastigen” mellan Sumpa och Kogstorp söder om Ullared i Halland. Där var förr ett öppet landskap runt om, men idag tränger granarna på från alla håll. Jag vet från nyligen att den gläntan är bevarad.

Den nästa finaste glänta jag minns ligger en bit öster om Leken längs Bergslagsleden genom Kilsbergen i Närke. Där satt jag för längesedan under ett vårdträd och drömde i samband med en två-dagars-vandring från Mogetorp till just Leken. Jag har tyvärr ingen bild därifrån och minns inte det exakta läget. Möjligen var det vid sjön Stora Tväggelåten. Nerikes Skogskarlar gjorde tidigare en stor kulturgärning och märkte upp alla gamla torpställen i Kilsbergen. Vet att jag haft en förteckning i form av en stencil och får leta i gömmorna.

/ Nu någon månad senare, i samband med en flyttstädning, hittade jag glädjande denna förteckning över Kilsbergtorp. Det visade sig t o m vara en bok med detta namn "Kilsbergstorp", utgiven 1992 av nämnda Nerikes Skogskarlar. Jag mindes helt rätt vad gäller gläntans/torpets belägenhet strax (100 m) öster om Stora Tväggelåten. Torpet hette Trunhem och "huset" hade bestått av tre jordväggar och en timmervägg. Siste brukaren var en Robert Berglund som dog 1920./ 

Att jag kommit att tänka på dessa gläntor och Tranströmers dikt kan jag tacka Anna-Maria Rautio på SLU för som i sin doktorsavhandling inledningsvis citerade första halvan av den. Inte bara en intressant avhandling utan även en handling som satte igång tankar på annat. Avhandlingen heter “People – Plant Interrelationships – Historical Plant Use in Native Sami Societies” och är ifrån 2014.

Och så till Tranströmers dikt äntligen, tycker ni nog:

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse.
Gläntan är omsluten av en skog som kväver sig själv.
Svarta stammar med lavarnas askgrå skäggstubb.
De tätt sammanskruvade träden är döda ända upp i topparna där några enstaka gröna kvistar vidrör ljuset.
Därunder: skugga som ruvar på skugga, kärret som växer.
Men på den öppna platsen är gräset underligt grönt och levande.
Här ligger stora stenar, liksom ordnade. De måste vara grundstenarna i ett hus,
jag kanske tar fel.

Vilka levde här? Ingen kan ge upplysning om det.
Namnen finns någonstans i ett arkiv som ingen öppnar (det är bara arkiven som håller sig unga).
Den muntliga traditionen är död och därmed minnena.
Zigenarstammen minns men de skrivkunniga glömmer.
Anteckna och glöm.

Torpet sorlar av röster, det är världens centrum.
Men invånarna dör eller flyttar ut, krönikan upphör.
Det står öde i många år. Och torpet blir en sfinx.

Till slut är allt borta utom grundstenarna.
På något sätt har jag varit här förut, men måste gå nu.
Jag dyker in bland snåren. Det går bara att tränga sig igenom med ett steg framåt och två åt sidan,
som en schackspringare.

Så småningom glesnar det och ljusnar. Stegen blir längre. En gångstig smyger sig fram till mig.
Jag är tillbaka i kommunikationsnätet.
På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen.
Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade
lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert.