Nedanstående text är en kommentar
till ett inlägg ”10 år efter Gudrun” som Marianne Eriksson LRF gjorde 1
september 2015 på sin blogg. Min kommentar finns även där.
Tack för trevligt och intressant inlägg i ett dramatiskt ämne. Ja, nog är
naturens återhämtningsförmåga förunderlig. Även människans kraft när det
krisar. En parallell i dagarna är utvecklingen på det stora brandfältet i
Västmanland, både vad gäller vegetationen och skogliga aktiviteter.
Nog är det lite synd att det blev mer gran efter än före Gudrun. Ett bra
tillfälle att bryta granifieringen av Götalands skogar togs inte tillvara tack
vare att penningen fick råda. Mer tall och ädla lövträd hade jag hoppats på. Nu
har gran planterats på mark mer passande för tall. Södras skogschef Göran
Örlander har flera ggr uttryck missnöje med detta.
Jomenvisst kommer det mycket lövsly på Gudrunhyggena, vilket är glädjande.
Det lär väl vara mest björk plus en mindre del asp och rönn. Hur det blir med lövandelen
på sikt beror av markägarens röjning och gallring. Låt oss hoppas att hen låter
en betydande del löv vara kvar. Det vore bra för biodiversiteten,
svampplockningen, det estetiska och marktillståndet. Lövandelen på sikt beror
också förstås av hur mycket älg och hjort som finns där. De kan rensa rätt
effektivt. Hoppas markägare och andra jägare förmår hålla nere viltet på en
rimlig nivå.
Du berör också de f d Gudrunhyggenas kolbindning. Glädjande att den redan
nu är positiv i den meningen att mer koldioxid fastläggs än vad som avgår. Dock
är det betydande mängder som uteblev att fastläggas under de första åren p g a
stormens ödeläggelse av trädskiktet. Vilka de där ”olyckskorparna” var och
vilka förutsägelser de hade om varaktigheten i den negativa kolbindningen kan
du gärna få berätta. Jag minns det nämligen inte på raken.
Slutligen låter det oroväckande med det där PHP V5.5.X som du drabbats av.
Det låter som en muterad fågelinfluensa som nu gett sig på att äta upp
blogginlägg. Vi får hoppas att IT-folket kan hitta någon verksam vaccination
emot den. Jag oroas nämligen över min egen blogg också.
Förtydligande i efterhand:
I en senare kommentar till Marianne Erikssons inlägg förtydligar Göran
Örlander att Södras bedömning är att det kommer att bli ungefär lika mycket
gran på Gudrun-hyggena som det var innan och att lövet är den stora vinnaren.
Han menar också att föryngringarna ännu inte kommit i balans vad gäller
kolflödena, utan att det tar ytterligare 10 år innan inflödena är större än
utflödena.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar